Sida 532
Endast i Asien har man lyckats tämja elefanten. Den begagnas där till många olikartade arbeten. Sittande på dess rygg förföljer jägaren i trygghet de vilda djuren; i krig låter man elefanten på ryggen bära ett torn med dess besättning af soldater; på resor bär den mer än tjugo personer. Egentligt husdjur har den dock aldrig blifvit.
Om elefantens tacksamhet har man flera märkvärdiga berättelser. En indisk kvinna, hustru till en elefantförare, hade visat sig vänlig mot sin mans elefant. Yid sin död lämnade hon efter sig ett spädt barn. Elefanten ville sedan hafva barnets vagga alltjämt stående bredvid sig och njöt ej någon föda, så snart man tog bort den. Djuret vaggade barnet sakta fram och tillbaka, när det grät, bortskrämde med en halmviska flugorna, när det sof, och vårdade sig på allt sätt om den lilla hjälplösa varelsen.
359. Kina.
Kina ligger i östra Asien och är större än hela Europa. Det kallas af kineserna »det himmelska riket» eller »midtens rike». Kineserna tro nämligen, att jorden är fyrkantig, att de själfva bo i medelpunkten af dess yta, och att de öfriga folken uppehålla sig i hörnen och på öarna i de fyra haf, som omgifva Kina.
På flera sidor omgifvet af höga berg liknar Kina en ofantlig dal. För att fullständigt afsöndra denna från den öfriga världen byggde kinesiska furstar en mur, där bergen i norr och nordväst voro mest tillgängliga. Kina intogs döck under 1600-talet af de norr ut boende mandschuerna. Dessa bosatte sig i landet och antogo snart kinesernas språk och seder.
I landets mellersta delar höja sig fruktbara kullar, under det vidsträckta slätter utbreda sig åt kusten. Landet vattnas af två stora floder, Hoangho och Jangtsekiang, hvilka mottaga många tillflöden och förbindas med hvarandra genom kanaler. Floddalarna äro mycket fruktbara. Den talrika befolkningen har ock uppodlat hvarje fläck af landet. Åkerbruket står i högsta blomstring. I synnerhet odlas mycket
