Sida 233
och till slut äfven hans ädla maka. Han sörjde dem djupt, men sorgen fick ej hindra uppfyllelsen af hans plikter.
Men äfven Karl XI afbröt stundom det trägna arbetet för att unna sig hvila och förströelse. Då sökte han helst sin vederkvickelse i exercerandet af soldater, i vilda ridter och farliga jakter, någon gång i glammande lag med gunstlingar och förtrogna eller i umgänget med de gamla kamraterna från farornas och de krigiska bragdernas tid.
Karl XI klädde sig mycket enkelt. Det var svårt för främlingen att i den enkle mannen med blå åtsittande rock, älghudsbyxor, höga ryttarstöflar och väldig huggvärja ana härskaren öfver ett af Europas mäktigaste riken.
246. Karl XI:s reduktion.
1.
Redan på den riksdag, då Kristina öfvertog regeringen som myndig drottning, framställde bönderna yrkandet, att de kronogods, som kommit bort från kronan, skulle återställas. Denna fordran understöddes af prästerskapet. Nu vunno de väl intet, men frågan väcktes åter vid 1650 års riksdag. Då trädde prästerna i spetsen för de ofrälse stånden. Adeln ville ej lyssna till talet om indragning af kronogodsen. Upphetsningen mot detta stånd blef så häftig, att på flera ställen i landet uppror hotade att utbryta och många stormän fruktade för sina lif. Den gamle Axel Oxenstierna, hvilken nu var föremål för mycken ovilja, emedan han ansågs som orsak till landets nöd, yrkade, att de oroliga skulle allvarligen näpsas. Men drottningen uppmuntrade tvärt om de klagande. De ofrälse stånden inlämnade ändtligen en klagoskrift, hvari de fordrade, att alla krono- och skattehemman, som blifvit skilda från kronan, skulle återställas. Drottningen mottog skrifvelsen nådigt men besvarade den endast i allmänna ordalag. Därmed afstannade talet om reduktionen för denna gång, men frågan därom kunde ej falla.
Sedan Karl X Grustaf bestigit tronen, beslutade han att taga före frågan om kronogodsen. Men han ville genom-drifva endast en tillfällig lösning däraf på sådant sätt, att
Läsebok för folkskolan. 39
