Sida 325
och mänskans lif en skugga, som ej blifver.
Din godhet gjuter sig så vidt som himlarne, och ifrån släkt till släkt går din åminnelse.
Ifrån din tron du skådar som en far till allt, hvad lif och anda har.
En blick af dig
med fröjd all världen fyller.
Gud, hvad är mänskan dock, att du till henne ser, en mänskoson, att du din vård åt honom ger?
Som gräset blomstrar hon, och inom kort som gräset skall hon vissna bort.
Se, mänskan är allena stoft och aska.
Men lofvad vare du! Ifrån ditt gudomssköt’ en stråle af ditt lif med stoftet sammanflöt; och mänskan sjöng: »Högtlofvad vare du!»
Och mänskan lofvar dig ännu,
då jord och haf
och värld och tid försvunnit,
Högtlofvad vare Gud af himlar och af jord!
Ty vishet är hans råd och sanning är hans ord,
rättfärdighet hans allmakts domar bär,
hans rikes spira evig är,
hans blick är nåd
och helighet hans klädnad.
267. Esaias Tegnér.
Esaias Tegnér härstammar på fädernet från Småland, på mödernet från Värmland. Hans morfar och fader voro bondsöner.
Fadern antog namnet Tegnér efter fädernesocknen Tegnaby. Han genomgick Växjö läroverk och blef sedan präst i Värmland. I hans äktenskap med Sara Maria Seidelius
