Sida 119
En fågel han värjer sin egen bur, så göra ock alla vilda djur; nu märk, hvad du bör göra:
Gud hafver dig gifvit sinne och själ, var hellre fri än annans träl, så länge du kan dig röra!
Frihet är det bästa ting,
som sökas kan all världen kring,
för den, henne väl kan bära.
Och, vill du själf dig vara huld, du älske frihet mer än guld, ty med frihet följer ära.
216. Slaget på Brunkeberg.
Sedan konung Karl Knutsson dött, valdes Sten Sture till riksföreståndare. Men några stormän voro ej nöjda härmed utan ville, att danske konungen Kristian I skulle blifva konung äfven i Sverige. Denne kom ock i juli 1471 till Stockholms redd med sjuttio skepp och fem tusen man.
Några svenska rådsherrar af slöto då ett stillestånd med konung Kristian. Det beslutades därjämte, att på hösten danska och svenska ombud skulle sammanträda för att ordna förhållandena mellan Sverige och Danmark. Kristian lofvade äfven, att alla i Sverige skulle få njuta lag och företrädesrättigheter, om han blefve antagen till konung.
Snart visade sig, att man icke kunde bygga mycket på konungens löften. Han sände nämligen en del af sina trupper till Uppland för att där åstadkomma folkresning. På rådets föreställningar kallades trupperna tillbaka, men de lägrade sig sedan jämte en mängd beväpnade bönder på Brunkeberg och förskansade sig där. Danskarne blefvo allt säkrare på att de skulle kunna betvinga svenskarne, helst sedan Kristian blifvit hyllad till konung af upplän-dingarne och satt sig i besittning af flera fartyg, med hvilka han ämnade afskära tillförseln till Stockholm.
Sten Sture var emellertid sysselsatt med att samla en bondehär från södra och mellersta Sverige. Bönderjia lyss-
