Läsebok för folkskolan: Afdelning 3, 4, 5 och 6

393. Det trettioåriga kriget.

På den tyske kejsaren Mattias tid fruktade protestanterna i Böhmen, hvilket land lydde under hans spira, att deras öfverhet skulle med våld undertrycka den evangeliska läran. Verkligen nedrefs ock år 1618 en nybyggd protestantisk kyrka, och en annan tillslöts med våld. Protestanterna skrefvo till kejsaren och besvärade sig häröfver men fingo från Wien ett ytterst hårdt svar, hvari man hotade att behandla dem såsom upprorsmakare. Detta förskräckte och förbittrade folket. Därtill spriddes ett rykte, att svaret ej utgått från kejsaren utan hade blifvit uppsatt i Prag af hans rådsherrar Martinitz och Slavata. Båda voro bekanta såsom protestanternas fiender. Man sade om dem, att de på sina gods hade låtit hundar jaga protestantiska bönder in i de katolska kyrkorna, och att de på allt sätt sökt tvinga dem att öfvergå till den katolska läran.

Lågande af harm infunno sig protestanternas ombud i Prag. De trängde in i slottet, och efter en häftig ordväxling i rådsförsamlingen kastades de båda förhatliga rådsherrarne ut genom fönstret ner i slottsgrafven och deras skrifvare efter dem. De stackars männen föllo dock på en sophög, så att de ej skadade sig. Böhmarne tillsatte nu en ny styrelse och utrustade en här. Emellertid dog Mattias och efterträddes i kejsarvärdigheten af den unge ärkehertig Ferdinand, som i sina arfland redan förut hade förföljt protestantismen. Före Mattias död hade böhmarne erkänt Ferdinand såsom sin blifvande konung, men nu beslutade de att välja en annan. Valet föll på den unge kurfursten Fredrik i Pfalz, som äfven kom till Böhmen och kröntes i Prag.

Men böhmarne hade ingen framgång i dessa djärfva företag. En kejserlig här ryckte in i Böhmen. Fredrik besegrades fullkomligt och flydde. Böhmen kufvades, all protestantisk gudstjänst förbjöds, och de, som icke ville förneka sin tro, måste utvandra. Därför öfvergåfvo trettio tusen familjer landet.

Förgäfves uppträdde andra protestanter och åtogo sig saken; förgäfves kom äfven den danske konungen Kristian den fjärde de tyska protestanterna till hjälp. Det katolska för-