Sida 231
skådliga hafvet, och klockan tre på eftermiddagen stod den vid Grimsteds gård på Låland på andra sidan hafvet.
Nu voro de stora svårigheterna öfvervunna. Tåget gick raskt framåt. Den krigsvana svenska hären, föregången af sitt segerrykte, var oemotståndlig. Den 11 februari satte Karl X foten på Själlands jord, och få dagar därefter stod han blott en mil från Köpenhamn.
Så hastig hade lyckans växling varit, att Karl X, som blott några få veckor förut varit omgifven af de mest hotande faror, nu stod i den ställning, att han kunde före-skrifva lagar och vinna hela landskap. Freden med Danmark slöts redan den 26 februari i Roskilde. Skåne, Bleking, Halland och Bohuslän förenades då med Sverige.
Större har svenska området aldrig varit, än det blef genom denna fred.
244. Det svenska baneret.
Flyg, fana! Flyg ut under himmelens sky! Framåt må du sväfva, du kan icke fly. Flyg högt, att dig krigaren ser!
Låt lysa i solen de färger, du bär!
Yår borg och vårt konungarike du är, högt svajande svenska baner.
245. Drag ur Karl XI:s lif.
Karl XI skötte med stor plikttrohet sitt konungsliga kall. Yid dess utöfning sparade han aldrig sin egen person. Yanligen steg han upp klockan fyra på morgonen. Sedan han gjort gemensam bön med sitt husfolk, började han sitt arbete dels ensam, dels tillsamman med sina sekreterare, bland hvilka Karl Piper synnerligen utmärkte sig under de senare åren. Kort var den ledighet, han unnade sig.
Karl älskade ett rörligt lif, och synnerligt nöje fann han i lång|räg)a färder. Mycket ofta företog han resor än för -^hans käraste förströelse —, än för att med
