Sida 344
och, då hans sköra lycka slutligt ramlar, än vekligt höjer hopplöshetens skri, än trotsigt vill åt ödet vördnad lära och talar högt om sina fäders ära.
En slaf är den, som usla lustar jaga, om kedjan aldrig skramlat kring hans fot. Blott det är dygd: att handla och fördraga med enfald och med kraft och utan knot.
Det blott en vishet finns: att emottaga med lugn sin lott oaktadt ödets hot.
Du fåfängt söker den kring vida jorden, om i ditt bröst hon ej är nedlagd vorden.
På segerrika marker svensken träder, där berg och skogar tala forntids bragd.
Han ropar dig, den sång, som stormen kväder kring kämpars aska, djupt i högen lagd:
»Kan du förgäta dina stora fäder och ibland deras skuggor stå försagd?
Steg då med deras ätt och deras seder ock Nordens kraft i grafvens sköte neder?»
Nej, renom det, de forna dygders tempel, för evigheten rest på denna jord!
Är den ej med naturens egen stämpel till manlighetens starka boning gjord? Upplifvom dem, de forntida exempel af ära, kraft och tro uti vår Nord!
Då skola i vårt fall vi äfven hämnas och Manhems namn på jorden åter nämnas.
272. Baltsar Bogislaus von Platen.
Tanken att förmedla samfärdseln mellan Sveriges östra och västra kust är gammal. Redan den bekante biskop Hans Brask arbetade ifrigt för att få en dylik vattenväg till stånd. Den kraftfulle Karl IX begynte verkligen arbetet att kanalisera Göta älf, men först år 1800 blef segel-
