Sida 394
i morgon måste vi dö, som i inbilsk stolthet blott äflades att komma upp öfver sina likar, och som utan att fråga efter samvetets maningar och varningar gick blott dit, där han kunde vinna mycket eller njuta mycket, ja, som trifdes bäst i lastens polar; hur blef han så stilla, så ödmjuk, så världs-försakande, hur så mild, så kärleksfull, sä himmelskt sinnad, hur blefvo hans håg och tankar så vända hän mot det eviga, hur kunde han börja offra allt för främjandet af Kristi rike och Herrens ära? Jo, han började läsa sin bibel med det öppna sinnet, det redliga allvaret, den stadiga troheten.
Underliga bok! Och du skulle vara ett mänskligt verk allenast? Nej, o, nej. Så kan intet mänskligt ord förvandla hjärtan, hem, hela folk. Himmelska ljus i skuggornas dal, lys in i allas våra hjärtan och hem, lys ut öfver hela vårt land och folk, låt oss i din klarhet alltmer se den väg, som leder till det eviga målet, var vår kraft i lifvets strider, var vår tröst i lifvets sorger, var vårt värn i frestelsernas stormar! Heliga Guds ord, blifve du oss alltmer oumbärligt och kärt under vår vandrings hastigt flyende dagar! Det gånge med eller mot, det vare bråda eller lediga stunder, vi må uppbära klander eller beröm af dem, som äro omkring oss, bibeln vare vår ständiga följeslagare, bibelns öfning vare vår förnämsta omsorg, till bibeln ile ofta våra tankar, vid bibeln dröje ofta det genom världsarbetet och världsumgänget så lätt förströdda sinnet, bibeln vare vår käraste och mest kända bok, för bibeln drage vi gärna ut till modig strid, för bibelns spridning offre vi gärna vår sparade skärf. Och, när så lifvets afton skymmer, när de mörka skuggor draga fram, som förebåda dödens natt, dä vare bibeln än vår staf, vår tröst. När alla andra stöd ryckas undan och all jordens glädje rymmer, då hviske Herrens ande i det kvalda hjärtat något välkänd t bibelns ord, som gjuter mod och hopp dit in genom att peka hän på honom, som utgör kärnan och medelpunkten i all dess förkunnelse! Och, när så anden, frigjord, vid hans hand får svinga sig upp till en högre, sällare värld, då har bibeln lyktat sitt värf, och då kommer det, som fullkomligt är, för hvilket det skall försvinna, som endels är, ty »vi se nu genom en spegel i dunkel bild men då ansikte mot ansikte».
304. Gossen och bibeln.
Han läste i den bok, som ensam mättar de tröstehungrande i seklens lopp, där ej en sida men en famn slås opp, och där hvart ord ett sorgtyngdt hjärta lättar.
