Sida 103
211. Torgils Knutsson.
Magnus Ladulås efterlämnade vid sin död tre unga söner. Af dessa skulle den äldste, Birger, blifva konung. Förmyndare för konungasönerna blef marsken Torgils Knutsson.
Denne förde styrelsen med berömmelse i samma anda som Birger Jarl och Magnus Ladulås. Rimkrönikan säger om denna tid: »Då stod i Sverige så väl, att sent skall där bättre stå.»
De rättssedvänjor, som sedan urminnes tider varit gällande i de särskilda landskapen och tillämpades på deras ting, samlades. Till dessa fogade man sådana tillägg och förändringar, som de nya tidsförhållandena gjorde nödvändiga. Därefter affattades allt skriftligt och ordnades i lagböcker, af hvilka några erhöllo kunglig stadfästelse, sedan de blifvit antagna på tingen. Viktigast af dessa lagar var upplandslagen. Denna, som hufvudsakligen blifvit uppsatt af lagmannen Birger Pedersson, stadfästes 1296. Äfven östgötar, södermanländingar, helsingar och småländingar ordnade sina lagar på denna eller närmast följande tid. Västgötarne hade gjort det redan under förra hälften af 1200-talet. Genom dessa lagar stärktes den kungliga myndigheten och ökades samhällets fasthet.
Kyrkans män och herrarne gjorde ofta anspråk på frihet från de skyldigheter till staten, som fordrades af andra medborgare. Mot dessa anspråk uppträdde Torgils med kraft. Han tvingade de motsträfviga till lydnad och uttog sådana skatter, som de voro skyldiga att betala.
Äfven Torgils Knutsson utvidgade det svenska väldet. Den del af Finland, som svenskarne kristnat och lagt under sig, oroades af de hedniska karelerna. Torgils företog därför ett korståg mot dessa, eröfrade en del af Karelen och anlade fästet Viborg för att trygga eröfringen. Då ryssarne sökte hindra svenskarnes framsteg, kom Torgils i strid med dem, framträngde till Ladoga och anlade vid Neva ett fäste, som kallades Landskrona, i samma trakt, där Petersburg nu ligger. Eröfringarna från ryssarne gingo likväl snart förlorade.
