Sida 382
en fördärfvad romersk kyrka, infört Guds rena ord i församlingen och så återfört den svenska kyrkan till att vara, hvad den bör vara, en kyrka, som bär Kristi och ej människors namn. Men ej heller detta arbete har skett utan våldsam kamp. Länge var reformationen särskildt för bonden en styggelse, det var ett verk ej af dagars utan af åratals arbete att upprycka gammal fördom och vantro, och endast steg för steg har konungen med tålamod, ihärdighet och okuflig tro på sanningens slutliga seger fört verket igenom.
297 A. Hvad gör oss Sverige kärt?
Hvad gör oss Sverige kärt? Säg med ett ord: Är det blott frukten af dess plöjda jord och vinsten af dess sjöar, floder, hamnar, från hvilka handeln, som all världen famnar, far ut att byta, mot hvad dyrbart är så väl i österns som i västerns skär, hvad våra grufvor ge, och hvad vi äge i våra skogar värderikt ännu, och det, som i en framtid såsom nu gör Sveriges själfbestånd, dess fria läge?
Men är det landet blott, som är oss kärt?
Ej folket, ej dess seder och bedrifter, och hvad af minnet väcks beundransvärdt ur våra ättehögar, kungagrifter?
Och den af fädren ärfda friheten,
som står i tronens skygd och stöder den?
Och språket, det så böjliga, så sköna, hvars rika skatter snillets omsorg löna?
Men främst af allt, som vid värt fosterland vårt hjärta fäster med ett heligt band, är evangelium i sin rena sanning.
Hur det förvändas må af vantrons nit, och hvad det stolta förvett smyger dit af eget fynd i en försåtlig blandning, så är dock kraften af Guds klara ord än i vår luthersk-svenska kyrka spord.
Det hälleberg, hvarpå hon står, förgäfves utaf den nya otron undergräfves.
Så är det land oss kärt, där vi ej blott få bryta eget bröd i egen hydda men trygga njuta som vår främsta lott den frihet, lag och öfverhet beskydda,
