Sida 57
bara ting, stora armringar ocli goda vapen. Därpå tillslöts och förvarades högen noga.
Konung Ring blef nu ensam rådande öfver hela både Svea och Dana välde.
198. Ansgar, Nordens apostel.
1.
Vid tiden omkring år 800 företogos från Norden utvandringar och krigsfärder till kusterna af Östersjön och Yästerhafvet. Dessa företag, som kallades vikingatåg, hade framkallats af inre omhvälfningar i de nordiska landen och förde med sig märkliga förändringar därstädes. Viktigast var den förändring i folkets tro, som verkades genom den närmare bekantskapen med främmande folks seder och uppfattning. Den gamla asatrons välde rubbades, och väg bereddes för kristendomen. Snart insågo ock de af vikingarne plågade folken, att intet bättre medel funnes att göra slut på hedningarnes anfall än att göra dem till kristna.
Främst bland Europas folk stodo på denna tid fran-kerna, hvilka hade upprättat ett stort välde, som omfattade största delen af mellersta Europa samt delar af Spanien och Italien. Det var företrädesvis detta folk, som hade att kämpa mot de nordiska vikingarne, och från detsamma var det äfven, som Nordens apostel, Ansgar, utgick.
Ansgar var af frankisk börd och född år 801. Tidigt förlorade han sin gudfruktiga moder och sattes sedan vid fem års ålder i skola. Behofvet af syndaförlåtelse och längtan efter den himmelska härligheten väcktes hos honom redan i hans barndom och ungdom. Lifliga drömsyner framkallade åtrån efter att blifva ett Guds sändebud och in-gåfvo honom hoppet att erhålla martyrens krona. Vid fjorton års ålder vigdes Ansgar till munk i samma kloster, Corbie i Frankrike, där han uppfostrats, och några år därefter vardt han föreståndare för klostrets skola. Han hade en svag och sjuklig kropp, men hans själ var spänstig, och han ryggade icke tillbaka för någon uppgift, som han trodde sig hafva fått af Gud.
Läsebok för folkskolan. 28
