Sida 501
sätt. Kvinnorna gå på bara fötter äfven utför branta sluttningar med vattenkrukan liksom fastväxt på hufvudet. De prata, de vända sig hastigt om, de ila framåt, men vattenkrukan står lika säkert. De börja också öfva sig i god tid. Knappt* är flickan fyra år, förrän hon får sin egen lilla vattenkruka. Med denna går hon till källan rak i ryggen, med viktig min och värdiga steg.
Uti Italien hvilar icke jorden under vintern, utan landt-mannen arbetar i den hela året om. Hufvudsädena äro majs, ris, korn och hvete. Dessa sås på senhösten och skördas i juni. Under mellantiden skall vingården skördas och apelsin- och citronträden vattnas. När hösten kommer, skall vindrufvan skördas och saften pressas ur den. Knappt har man hunnit tappa denna på fat, förrän oljeträdens frukter skola plockas och oljan pressas ut. I januari börjar apelsinskörden.
350. Vesuvius.
Jämte en vän hade jag beslutat att bestiga berget Vesuvius. Vi mottogos vid dess fot af två raska vägvisare, en äldre och en yngre. Den förste drog mig, den andre min kamrat uppför berget. En sådan vägvisare omgj ordar sig nämligen med en läderrem, hvari den resande fattar tag för att lättare kunna stiga uppför branten. På detta sätt nådde vi den jämna bergplan, hvaröfver den eldsprutande toppen höjer sig.
Anblicken af den omgifvande sköna trakten borttog liksom ett uppfriskande bad all trötthet och kom oss att glömma alla mödor. Därpå gingo vi omkring toppen, som just nu rykte och utkastade sten och aska.
Först hörde vi ett väldigt dunder, som kom ur det djupaste svalget; därpå sågo vi, huru tusentals större och mindre stenar, som voro inhöljda i askmoln, slungades upp i luften. De flesta af dem föllo tillbaka ned i afgrunden. De stenar däremot, som kastades åt sidan, föllo ned på berget och åstadkommo ett starkt dån. Först nedstörtade de tyngre och hoppade med doft buller utför berget, de
