Sida 383
och där hvart barn får lära, huru när den, som sig bättra vill, Guds rike är.
Hvem är den svenske man, som det ej gläder, då han till rätta faderslandet går, att detta dyra arf af tappra fäder till sina ättlingar han lämna får?
297 B. Sverige.
Det finns ej jord för oss så kär som gamla Sveriges rike.
Det säges armt, men rikt det är på skatter utan like, på kraft i stål och tungomål,
en tålig flit bland karga bygder, ett manligt mod och kvinnodygder och frisinthet på lagens grund från Torneälf till Öresund.
Det finns ej nejd för oss så skön
som Sveriges berg och slätter,
dess furuskog så dunkelgrön,
dess klara sommarnätter,
dess sjöar blå,
hvars vågor slå
mot ljusa löfträdshängen,
dess väpplingsdoft på ängen,
dess stora älfvars stolta svall,
dess vinter norrskenslyst och kall.
Det finns ej folk, som genomgått så mången nöd och fara.
Det folket kan ej dö, om blott det mäktar enigt vara och trots allt skri af löst parti
går stadigt fram sin bana inunder blågul fana med tro, som aldrig släpper tag från Gud och frihet, rätt och lag.
