Sida 543
fellah, som den åkerbrukande egyptiern kallas. Sedan fältet blifvit plöj dt, besås det, livar efter det harfvas eller jämnas, så att det blifver slätt. Det senare går vanligen så till, att en palmstam, för hvilken man spänt ett par dragare, släpas på tvären öfver fältet. Mera sällan användes en med taggar försedd vält.
Småningom inträder vintern. Om nätterna sjunker temperaturen ofta under fryspunkten. Man sätter sig gärna vid kolpannan och höljer sig om natten i ylletäcken. Under denna tid är växtligheten yppigast och Nildalen grönast. Visserligen faller endast ringa regn, men man ersätter det genom konstgjord vattning. Det vatten, som lämnas kvar efter den årliga öfversvämningen, förvaras i kanaler och dammar, hvarifrån det portionsvis sprides ut öfver fälten. Ofta hämtar man upp vatten till grödans bevattning ur Nilen genom uppfordringsverk.
Snart blir det åter varmare. Redan i januari är det 20 grader varmt. Säden mognar hastigt för lien. I medlet af mars infaller skörden. Därefter öfverdrages marken med en grå, hård skorpa, som splittras sönder genom meterdjupa sprickor.
362. Lejonet.
Lejonets utbredningsområde sträcker sig öfver hela Afrika samt en del af östra Asien och Centralasien. Det är sannolikt, att det ännu i den historiska tiden fanns på Balkanhalfön, men numera är det alldeles fördrifvet från europeisk botten.
Alltefter lejonets fädernesland växla dess storlek, dess man och färg ej obetydligt. De asiatiska lejonen äro de minsta. Bland de afrikanska lejonen har det, som ströfvar omkring i det sydligaste Afrika, den yfvigaste manen och den mörkaste färgen.
Lejonet är den enda äkta kattart, som aldrig klättrar i träd; hvad det icke kan nå med ett tre till fyra meter högt språng, är skyddadt mot angrepp af dess klor. Man jagar det också ofta med tillhjälp af skyddstak, som anbringas i
