Sida 453
ej på någon mänsklig boning, är det mycket lyckligt för honom, om han kommer ned i en fördjupning utan att fullkomligt sjunka ned i snön. Här kan han i något lngn afvakta stormens slut.
Längre i öster åt Kaspiska hafvet till öfvergår ryska stäppen till saltstäpp. Den visar sig som en trädlös, berg-fattig yta, som vid horisonten ser ut som ett haf. Öfver allt detta hvälfver sig en blå, ofta alldeles molnfri himmel. Men denna yta är ej någon fullkomlig slätt, ty vid närmare undersökning visar den sig vågformig, så att häst och ryttare, ja, till och med den höga kamelen ofta på ringa af-stånd försvinna för ögat, liksom hade de sjunkit ner i jorden. Bristen på större föremål gör det svårt för den ovane att med ögat någorlunda mäta afståndet. Små kullar dyka upp på mycket långt afstånd, och ofta kommer den resande till djupa vattenrännor och dalar med branta väggar utan att förut hafva märkt dem. Ljus, ljud och vind möta här inga hinder. Ingenstädes finnes skugga, ingenstädes vindstilla, ingenstädes eko. Bedrägliga bilder synas ofta i luftkretsen. Saltväxter och några få gröna fläckar på långa afstånd äro de enda tecken till lif inom växtriket. Många saltsjöar i trakten af Astrakan gifva en stor mängd koksalt och salpeter. Där finnes dock äfven bördig och odlad jord.
336. London och dess skeppsdockor.
1.
London, Englands hufvudstad, belägen vid båda stränderna af floden Thames (täms), är den största stad i världen.
Stadens äldsta del, som kallas City, är medelpunkt för handeln; de flesta fabrikerna äro däremot belägna i södra delen af staden.
Af de offentliga byggnaderna hafva endast få någon framstående skönhet i afseende på byggnadsstilen, men de äro vanligen stora och praktfulla. Däribland må nämnas det kungliga palatset, där drottningen har sin bostad, det nya parlamentshuset, uppfördt i ren götisk stil på flodens norra strand, och det stora brittiska museet, som äger
