Sida 364
Välsignad vare en sådan moder!
O, det är sötma i tårefloder, det är en hugnad för alla tider att i det själfviska lifvets strider få rota sig vid en sådan barm och af dess kärlek få kyssas varm.
Så löna, Gud, hvad ej vi förmådde! Det var ditt frö, hon i tiden sådde, det är din kärlek, den evigt höga, som speglar sig i en moders öga, och därför känns, som en sol gått ner, när detta öga ej strålar mer.
281. Stilla, mitt hjärtai
Stilla, mitt hjärta! Snart hvilar du sött djupt i den ensliga mullen.
Ofta du yrat, men snart är du trött, längtar till grönskande kullen, där i de susande lindarnas frid snart du får slumra och bida din tid.
Troget du klappat år ifrån år, fröjder och sorger mig delat, vållat mitt löje och vållat min tår, vållat min skuld, när jag felat.
Men, om du bröt, du dock aldrig var kallt, glödde och stred och led framför allt.
282. Tidens bruk.
Tiden är så kort.
Lek dén icke bort!
Sker dig något efter tycket, fröjda dig ej då för mycket! Tiden är så kort.
Tiden är så kort.
Sörj den icke bort!
Får du något svårt erfara,
sörj ej då för mycket bara! Tiden är så kort.
Tiden är så kort.
Dröm den icke bort!
Verka, medan dagen varar, domens dag allt uppenbarar. Tiden är så kort.
