Sida 223
icke på undfägnaden. Ännu var ölet den allmännaste drycken, och humlegården saknades icke gärna vid hemmanet.
Bonden förfärdigade med egen hand största delen af sina redskap, hustrun och döttrarna spunno och väfde hans kläder. Dessutom voro i olika trakter af landet särskilda arter af hemslöjd rotade, hvilka till stor del ännu i dag bestå. Yäfnaderna i Marks härad af Västergötland, slip-stenshuggningen i Orsa voro då som nu en väsentlig källa till allmogens uppehälle i dessa trakter. Dalkarlen utvandrade och företog odlingsarbeten såsom ännu i dag. Värmländingen och dalbon höggo och sålde sin skog, och småländingen svedde sin. Myrjärnssmidet utgjorde Härjedalens förnämsta näringsfång. Tjärbränningen i öfre delen af Norrland var betydlig. Värmländingar och norrländingar voro skickliga skyttar. Hos dalallmogen var ännu vid denna tid bågen i bruk.
Icke fullt riktigt har man betecknat slutet af Karl XI:s styrelse såsom den tidpunkt, då svenska allmogen först allmänt lärde läsa i bok. Denna kunskap var spridd redan tidigare. Så snart reformationen hunnit fullkomligt stadgas, dröjde den icke att bära denna frukt, och redan vid medlet af sextonhundratalet var genom prästerskapets bemödanden allmogen på många orter läskunnig.
242 B. Ytterligare angående lefnadssättet på sextonhundratalet.
Födan i bondens hem var enkel. Bröd, gröt, rofvor, fisk samt mera sällan kött voro de viktigaste rätterna. Brännvin, som ännu det föregående seklet var sällsynt, förekom nu ganska allmänt; öl dracks mycket. Te och kaffe kände man ännu icke, och sockret var så dyrt, att det af de fattiga ansågs som en öfverflödsvara. Däremot började bruket af tobak blifva allt allmännare.
Allting skedde tidigt i jämförelse med hvad nu är förhållandet. Redan klockan fem på morgonen började arbetet i skolorna, ja, Karl X måste, då han studerade vid
