Sida 269
tjänst har Alström gjort fäderneslandet genom införande af potatisplantan. Därjämte sökte han göra tobaken till en svensk växt. Alströms stora förtjänster om fäderneslandet blefvo icke obelönade. Flera utmärkelser kommo honom till del. Bland annat upphöjdes han i adligt stånd, hvarvid han antog namnet Alströmer.
I sitt umgänge var Alströmer en godmodig och vänlig man. Mot sina många underhafvande var han en fader, snarare för eftergifven än för sträng. Hans bord stod öppet för alla resande, och det var honom ett nöje att ledsaga dem i verkstäderna.
Han älskade varmt sitt fosterland, och hans lifliga önskan var att kunna uträtta något till dess gagn. Med seg ihärdighet genomdref han sina planer. Rådde någon honom att afstå från ett beslut, därför att dess genomförande mötte så många svårigheter, svarade han med det gamla ordspråket: »Kärran går väl, fast den knarrar.»
Man har sagt, att Alströmer splittrade sina krafter på för många företag, att han själf ej tillräckligt öfver-vakade arbetet i sina verkstäder, och att härigenom hans anläggningar ej blefvo så vinstgifvande, som de annars skulle hafva blifvit. Detta må vara sant, men onekligt är, att Alströmer kraftigt bidragit till de svenska näringarnas utveckling. Därför bör hans namn ihågkommas med tacksamhet.
Grenom måttlighet och mycken kroppsrörelse behöll Alströmer god hälsa intill sena ålderdomen. Han dog år 1761 vid sjuttiosex års ålder.
256. Karl von Linné.
1.
I en af södra Smålands vackraste trakter ligger Sten-brohults socken med komministersbostället Råshult. Där föddes i en ringa och oansenlig byggnad den 23 maj 1707 en gosse, som i dopet erhöll namnet Karl. Fadern, dåvarande komministern, sedermera kyrkoherden i församlingen, Nikolaus Linnseus, som var en stor älskare af blommor, hade å sitt boställe anlagt en för den tiden betydande trädgård. Där
