Sida 631
bjöd han till sitt hof. Med stort nit arbetade han för upprättandet af skolor och inrättade vid sitt eget hof en sådan, som skulle tjäna de öfriga till mönster. En gång inträdde han själf i skolan, hörde på undervisningen och lät visa sig, hvad lärjungarne skrifvit. De flitigaste bland dem ställde han på sin högra sida och uppmuntrade dem med vänliga ord. De håglösa måste ställa sig på hans vänstra sida och blefvo allvarligt bestraffade.
Konung Karl var en högväxt, vacker man. En rak näsa, en frisk ansiktsfärg och ett rikt, svart, lockigt hår prydde hans hnfvud. Han var så stark, att han kunde lyfta en i full rustning klädd riddare med en hand från jorden och länge hålla honom så. Hans dräkt var enkel, och vanligen bar han inga andra kläder än dem, som hans hustru och döttrar hade spunnit och väft åt honom. Blott vid stora högtider, eller då han skulle mottaga främmande sändebud, bar han en guldstickad rock, en mantel med gyllene spännen, en dyrbar krona på hufvudet och vid sidan ett svärd, besatt med ädelstenar.
Konung Karl stod tidigt upp och kallade sina ämbetsmän till göromålen. Han omgaf sig med en samling lärda, med hvilka han vänligen umgicks och ofta samtalade om konst och vetenskap samt om de kraftigaste medlen att höja folkets bildning. Gudstjänsten bevistade han morgon och afton, och han hyste en djup vördnad för Guds ord.
Då Karl år 800 var i Rom och vid jultiden bevistade gudstjänsten i Peterskyrkan, där han knäböjde vid altaret, uppstod hastigt påfven, satte en gyllene krona på han& hufvud och utropade honom under folkets jubel till romersk kejsare. Denna värdighet öfvergick sedan till de tyska konungarne.
Efter en lång och ärofull styrelse dog kejsar Karl den 28 januari 814 i Aachen sjuttiotvå år gammal.
388 A. Det första korståget.
Mot slutet af elfte århundradet spridde sig genom kristenheten den underrättelsen, att det heliga landet och Kristi graf
