Sida 627
Italien, där han anställde förfärliga härjningar. Därifrån återvände han till Ungern, hvarest han kort därefter afled. Hans väldiga rike sönderföll efter hans död. Hunnerna trängdes tillbaka åt öster, och deras namn försvinner nr historien.
Genom förenämnda händelser försvagades det väst-romerska riket allt mer och mer. Germanska folk intogo allt större delar af detsamma. Snart återstod för de romerska kejsarne endast Italien att råda öfver, och äfven här var deras makt så godt som ingen. Denna tillhörde nämligen nästan helt och hållet anförarne för de legotrupper, åt hvilka på den tiden Roms försvar var anförtrodt. Dessa till- och afsatte kejsarne. Den siste af dessa hette Romulus Augustus. När under hans korta regering de främmande legotrupperna för sin räkning begärde en betydlig del af Italiens jord och detta vägrades dem, gjorde deras anförare Odovakar uppror, afsatte kejsaren och upphöjde sig själf till konung öfver Italien. Detta skedde år 476 e. K. Sådant slut fick det rike, som efter hufvudstaden Rom benämndes det romerska, sedan det ägt bestånd i öfver 1200 år. Dess område hade intagits af germanska folk, af hvilka de förnämsta voro frankerna, hvilka så småningom bemäktigade sig det nuvarande Frankrike, samt västgöterna, hvilka bildade ett stort och mäktigt rike i Spanien.
386. Länsväsendet.
När germanerna intagit ett romerskt land, plägade de dela det eröfrade landet så, att de själfva fingo större eller mindre delar af detsamma, under det att den romerska befolkningen fick behålla återstoden emot erläggande af skatt. De gods, som den frie germanen sålunda bekom, innehade han med full äganderätt utan annan förpliktelse än till krigstjänst. Sådana egendomar voro ärftliga, så att de efter en innehafvares död delades lika mellan hans närmaste arfvingar.
Med tiden började ett annat slag af jordbesittning uppstå. Yid den ursprungliga delningen af godsen hade konung-
