Sida 636
Nu är det middag. Man samlas i matsalen. Efter bordsbönen läser en af munkarne högt i bibeln, under det andra låta maten sig väl smaka. Där finnes öl, både hem-bry ggdt och från Rostock. Där bjudes på åtskilliga goda rätter, ty i klostret är ej brist på mat. Erån dess egna fisken komma lax och makrill, i dess ladugård frodas oxar och kor, höns och svin. Dessutom äro källare och visthus-bodar rikt försedda. Ett par af munkarne äta dock ej mer, än som är alldeles nödvändigt, för att de ej skola svälta ihjäl. Dessa bära en hårskjorta närmast kroppen.
Nere på bryggan har det emellertid blifvit lifligt. En mängd båtar hafva kommit. Dessa äro lastade med säd, malt, saltad fisk, hudar och andra varor från klostrets gårdar. Varorna inläggas i sjöbodarna, sedan munkarne sett efter i jordeböckerna, att klostret fått, hvad det tillkommer.
Då klostret från sina gårdar erhåller mer, än det be-höfver, drifver abboten handel med en del af förråden. Till köpmän från Rostock byter han bort mot tyger eller säljer för reda penningar hudar, skinn och saltad fisk. Säd och malt sänder han till Nordland och byter till sig därför sill och annan fisk, som han säljer till tyska köpmän i Bergen.
Aftonen är inne. En båt lägger till vid bryggan. Elera män med främmande utseende stiga i land och gå upp till klostret. Det är tyska pilgrimer. De vilja ligga i klostret öfver natten. De äro på väg till helige Olofs graf i Trondhjems domkyrka. Erämlingarne blifva väl mottagna, så mycket mer som de hafva åtskilligt nytt att berätta från det öfriga Europa. Aftonmåltiden räcker längre .än vanligt. Under lifligt samtal njuter man af den uppdukade välfägnaden.
Klockan nio hålles aftongudstjänst. Sedan går man till ro i klostret, och vi vända åter till Oslo.
389. Hanseförbundet.
Under tolfhundratalet var ännu näfrätten rådande i 'Tyskland. Någon säkerhet fanns hvarken på landsvägar
