Sida 640
Under tre hundra år var hanseförbundet mäktigt och en hufvudmakt i norden. Men, när köpmännen i trygghet kunde idka sin köpenskap, och när handeln hade kommit i god gång, gick den ena staden efter den andra ur förbundet. Slutligen blefvo endast de tre städerna Hamburg, Ly-beck och Bremen kvar däri. Dessa förnyade förbundet sinsemellan på den sista förbundsdagen år 1630 och hafva ända till vår tid behållit namnet hansestäder.
390. Boktryckerikonstens uppfinning.
D,et är numera svårt att göra sig ett riktigt begrepp om den tid, då människorna endast genom tal eller handskrift kunde meddela sig med hvarandra, då det behöfdes ett år för att afskrifva en enda bok, sådan, som nu genom andra medel på samma tid kan göras tillgänglig i hundra tusen exemplar, och hvars lärdomar sålunda nu lika lätt bibringas hundra tusen som fordom en eller tio. Naturligtvis var det då oändligt mycket svårare att sprida upplysning bland människorna än nu, då hvarje ny sanning med otrolig lätthet meddelas åt världen och en människas tankar omedelbart och snabbt kunna erbjudas åt alla, som vilja mottaga dem. Också var okunnigheten stor under dessa tider. Fördomar och vidskepelse behärskade sinnena, och det var sålunda för den katolska kyrkan en lätt sak att kvarhålla människorna i andligt beroende och blind undergifvenhet under dess en gång befästa makt.
Den egentlige uppfinnaren af konsten att trycka böcker är Johan Gutenberg. Denne märkvärdige man föddes i slutet af fjortonde århundradet i staden Mainz. Han ägnade sig åt vetenskaperna och förvärfvade sig ett ovanligt kunskapsförråd, som han använde till upprepade försök med allehanda konstarbeten och uppfinningar. Bland annat föllo hans tankar på möjligheten att trycka böcker i stället för att skrifva dem.
Något liknande hade man visserligen förut försökt i klostren, där man på träskifvor utskurit upphöjda bilder och bokstäfver, hvilka man sedan medelst påstruken svärta
