Sida 100
209. Birger jarl.
Bland de stormannasläkter, som under de oroliga tider, då sverkerska och erikska ätterna regerade, förvärfvade sig inflytande, var folkungaätten den förnämsta. Medlemmar af denna släkt stodo ofta vid konungarnes sida, och omsider uppsteg en gren af densamma på Sveriges tron. Den man, som ledde det därhän, var Birger jarl.
Birger var den siste konungens af erikska ätten närmaste man och biträde i styrelsen. Han nämndes därför jarl. Han hade som sådan bistått konungen mot upprorsmän och upprättat det vacklande svenska väldet i Finland genom ett korståg mot de hedniska tavasterna.
Sedan konungen dött, valdes Birgers unge son Valdemar till konung. Denne var genom sin moder en afkomling af det utdöda konungahuset. Birger jarl förde likväl rikets styrelse med full konungslig myndighet, så länge han lefde.
Som regent sökte Birger att ordna och utveckla handel och näringar samt att öka statens makt. Därför af skaffade han en mängd bruk och sedvanor, som ännu lefde kvar från hedenhös. Från äldre tider fanns ännu kvar benägenheten att genomföra sina önskningar och tillfredsställa sina behof med våld och vapen. Grammal lag gynnade denna sed. Härigenom blef det omöjligt att upprätthålla ordning och säkerhet i riket samt att utveckla det fredliga arbetet. Ett svårt hinder för upprätthållande af en ordnad styrelse var i synnerhet själf hämnden. Denna bestod i rättigheten och plikten att för oförrätter mot sig eller sina ättemän själf utkräfva straff af den förorättande och hans fränder. För att bereda större trygghet i landet påbjöd Birger lagarna om hemfrid, kyrkofrid, tingsfrid och kvinnofrid. Enligt dessa straffades med fredlöshet och förlust af all lösegendom våldsamheter och utöfvandet af själf hämnd mot personer, som befunno sig inom hemmets väggar eller i kyrkan eller på tinget, äfvensom våldsgärningar mot kvinnor. Sedermera aflade hvarje ny konung och hans män ed p>å att upprätthålla dessa lagar, hvilka därför kallades edsöres (den svurna edens) lagar. Birger sökte ock att i
