Sida 477
Alperna kallas den liöga bergmur, som skiljer Tyskland från Italien. De börja vid Medelhafvet mellan Frankrike och Italien och draga sig halfmånformigt genom Savojen, Piemonte, Lombardiet, Schweiz, Tyrolen, Salzburg, Steier-mark, Kärnthen och Krain ända in i Turkiet. Med sina stora sidogrenar betäcka Alperna en yta af omkring 5,000 kvadratmil.
En ej ringa del af Alperna sträcker sig högt upp öfver molnen. Till och med under den hetaste sommaren kasta deras spetsar, som äro täckta med is och snö, ett glänsande skimmer rundt omkring sig. Häraf har berget fått sitt namn. Det kallades nämligen i äldre tider Albia, d. v. s. »Hvita bergen». Upp öfver Alpernas öfriga toppar reser sig Mont Blanc, som tillika är den högsta bergstoppen i Europa. Den höjer sig 4,800 m. öfver hafvets yta. Af de öfriga höga topparna äro Monte Rosa, Finsteraarhorn, Jungfrau, S:t Gotthard, Ortler och Grossglockner de förnämsta. Riktar man från afstånd blicken på en af de höga bergstopparna, synes den hvarken så hög eller så långt aflägsen, som den verkligen är. När man står vid bergets fot, tror man nämligen, att man lätt skulle kunna komma upp på toppen, och, äfven om man är på tämligen långt afstånd från den, tycker man, att man skulle kunna träffa den med en sten. Men, börjar man vandringen uppför berget, eller företager man sig att gå fram till det, skall man få en annan mening både om dess höjd och afstånd.
At söder stupa Alperna merendels tämligen brant, men åt norr sänka de sig småningom. Här finnas många höjder, som äro måttligt höga, och på hvilka man kan lätt komma upp; där utbreda sig ock behagliga dalar, som äro rika på värdefulla alster. Man får sålunda ej tänka, att det finnes endast snö och is, där Alperna stryka fram, och att deras dalar äro allt igenom ofruktbara. Nej, dalarna äro till största delen väl odlade; i många af dem, särdeles i sådana, som vetta åt söder, trifvas de härligaste sy dfrukter: fikon, kastanjer, citroner och apelsiner. Nästan alla dalarna äro tätt
%
