Sida 623
385. Den stora folkvandringen och det västromerska rikets undergång.
1.
Yid tiden för Kristi födelse stod det stora romerska riket på höjden af sin makt. Det omfattade nästan alla land omkring Medelhafvet, och stora delar af Europa, Asien och Afrika lydde under dess välde. I väster begränsades det af Atlantiska oceanen, i norr och nordost af Engelska kanalen, Ren, Donau och Svarta hafvet, i öster af floden Eufrat och Arabiska öknen samt i söder af den nordafrikanska öknen. Yisserligen utvidgades riket än ytterligare under det första århundradet efter Kristus, men denna utvidgning i det yttre motsvarades ej af inre styrka. Sedefördärfvet i det romerska riket var under denna tid mycket stort. Aktningen för religionen och lagarna hade försvunnit. Den enskilde romaren sträfvade i allmänhet efter att komma i besittning af makt, ära och rikedom. Själfvisk-het och njutningslystnad hade trädt i stället för fosterlandskärlek. Romarne ville icke längre personligen deltaga i fosterlandets försvar, utan detta måste allt mer och mer anförtros åt legotrupper, hvilka oftast bestodo af främlingar, tillhörande rikets grannfolk. I så hög grad hade romarne förlorat de egenskaper, som förr utmärkt dem, och genom hvilka de blifvit ett stort och mäktigt folk.
Af de folk, som bebodde det romerska rikets grannland, fanns intet, för hvilket romarne hyste en sådan fruktan som för det germanska. Germanerna skildras af romerska författare såsom kraftiga och tappra, utmärkta för allvar och enkla seder. Härigenom voro de mycket olika de sede-fördärfvade romarne.
Germanerna bodde, då de först kommo i,beröring med romarne, i landet norr om Donau mellan Ren och Weichsel. Detta land skall under forntiden hafva varit betäckt af djupa skogar och stora träsk, hvarför också klimatet var mera fuktigt och kallt samt jordmånen mera ofruktbar än nu. Landet var uppfylldt af vilda djur, bland hvilka älgar, uroxar, björnar och vildsvin i synnerhet voro tal-
