Sida 664
tillvann sig så väl genom sin krigslycka som genom sin statskonst stor aktning och beundran af sin samtid.
Till Englands skada bortrycktes dock alltför snart denne väldige man. Hans son Rickard, som efterträdde honom, var icke vuxen uppgiften att fullfölja sin faders verk. Inom ett år måste han nedlägga styrelsen, och efter nya oredor återkallades den afsatte och dödade konungens landsflyktige son och upphöjdes under namn af Karl den andre på Englands tron. _
395, Ludvig den fjortonde.
I medlet af sextonhundratalet uppsteg på Frankrikes tron en konung, som gjorde sitt rike till den inflytelserikaste makten i Europa och af många konungar och furstar togs till förebild.
Ludvig den fjortonde var endast fem år gammal, när hans fader lämnade honom riket i arf, men det vårdades under hans omyndiga år med vishet af kardinalen Mazarin. Med stor skicklighet lotsade denne statsman sig igenom den ena faran efter den andra, men inre oroligheter störde på ett betänkligt sätt hans styrelse och hotade stundom landet med upplösning och vanmakt.
När Ludvig själf hade mottagit styrelsen, blef det slut på dessa oroligheter. Med kraft bjöd han all själfrådighet tystna, och på alla samhällslifvets områden gjorde han sin oinskränkta makt gällande,
Yid Ludvigs lysande hof utbildade sig en utsökt fin sällskapston, hvilken icke allenast andra furstehus snart tillägnade sig utan äfven i allmänhet de högre stånden i Europa bemödade sig att efterlikna. Frankrike kom sålunda att öfva ett nästan lika stort inflytande genom sin bildning och sina seder som genom sina vapen. Med de franska sederna följde ock det rika och smakfullt utbildade franska språket. Detta vann i hela Europa en sådan spridning, att det hos de högre stånden nära nog utträngde alla andra. Det användes nästan uteslutande i alla förhandlingar staterna emellan, och alla, som ville anses bildade, måste lära sig detsamma. De förnäma talade mest franska, och, om
