Sida 315
Gud och ett lif efter detta eller af den rena evangeliska läran; gäckeri af den allmänna gudstjänsten; allt slags lasteligt yttrande om den regerande konungens höga person eller gärningar eller om drottningen eller tronföljaren samt smädliga uttryck emot det kungliga husets öfriga medlemmar, om riksdagen eller dess fördelningar eller om rikets ämbets- och tjänstemän i och för ämbetet; uppmaning till myteri eller uppror eller till våld å person eller egendom; uttalanden, som kunna skada det fredliga förhållandet till främmande makter eller äro mot dem smädliga eller förgripliga; angripelser mot enskild man, hvilka å ära gå eller för hans borgerliga namn och rykte förklenliga äro; lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar till allmänhetens förvillande och förledande; inbjudningar till utländska och otillåtna inländska lotterier; sedernas vanhelgd vare sig genom offentliga läror till någon last och i synnerhet till en sådan, som sårar ärbarheten, eller genom sådana ohöljda och skändliga framställningar af denna lasts utöfning, hvarigenom främjandet af ett fördärfligt lefnads-sätt åsyftas.
Om en tryckt skrift åtalas, skall dess innehåll pröfvas af en nämnd eller jury, som består af nio personer, af hvilka tre äro valda af hvardera parten och tre af domstolen. Denna nämnd, hvars förhandlingar äro hemliga, skall yttra sig, om den åtalade skriften är brottslig, hvarvid till fällande fordras minst två tredjedelar af rösterna. Därefter dömer domstolen.
263. Föreningen med Norge.
1.
Naturen själf har sammanfogat Sveriges land med Norges, hvarmed meningen synes hafva varit, att deras folk skulle hålla tillhopa med hvarandra.
Under många hundra år hafva dock svenskar och norrmän varit åtskilda och föga känt h var andra såsom bröder, ja, grannskapet har stundom till och med föranledt fiendskap i stället för vänskap. Helt lösligt voro Sverige och Norge förenade under den tid, som tog sin stolta början med den
