Sida 293
båtflottan gjort flera försök att närma sig Suonejoki, men att den, då inga nnderrättelser knnnat vinnas om Fahlanderr å ny o gått till sjös samt styrt till Kartula.
Länge fingo emellertid ej våra käcka finnar kvar stanna, hos sina gästfria värdar. Man hade inhämtat, att Sandel» stod vid Henriksnäs, dit man hade i det närmaste fyra miL Det gällde sålunda att vara snabb, om man icke ännu en gång ville komma för sent.
Strax efter midnatt skedde uppbrottet. Knappt hade man sålunda hunnit mätta sig samt genom ett par timmars-hvila riktigt kommit under fund med huru trött man var, förrän man måste upp igen och trampa på svidande fötter och bära med svullna, såriga skuldror. Men icke heller nu förspordes någon klagan. Vissheten, att faran var öfver-stånden, verkade till och med så upplifvande, att marschen från Kartula till Henriksnäs skedde nästan i språng samt under muntra sånger och fröjderop.
Fram mot middagen den 18 var man framme, och med jubel vardt den lilla skaran emottagen af sina vapenbröder, hvilka förtviflat om dess räddning. Med rörelse slöt Sandels Fahlander i sin famn, och glada skyndade alla att betyga, den käcke öfversten och hans följeslagare sitt deltagande,, sin beundran.
På eftermiddagen den 18 nödgades Sandels utrymma-Henriksnäs samt draga sig tillbaka till Toivala, som han uppnådde under den påföljande natten. Ofvanpå alla sina mödor fingo sålunda Fahlanders män denna dag tåga ytterligare flera mil, innan de slutligen fingo hvila ut.
260. Bilder från finska kriget 1808.
a. Soldatgossen.
Min fader var en ung soldat, den vackraste, man fann;
vid femton år gevär han tog, vid sjutton var han man;
hans hela värld var ärans fält,
där stod han glad, hvar han sig ställt,
i eld, i blod, i frost, i svält;
han var min fader han.
