Sida 630
Tyskland, men i Frankrike och England förmådde konungarne efter många strider att göra sin myndighet öfver vasallerna gällande. Ett väsentligt ondt, som denna samhällsordning äfven medförde, bestod uti de ständiga fejder, som vasallerna förde sinsemellan. A andra sidan var dock länsväsendet utan tvifvel den enda samhällsform, som var möjlig under det tillstånd af oreda, som var rådande i nästan hela Europa vid den tid, då denna inrättning uppkom. I flera hänseenden har den verkat fördelaktigt på dem, som lefde under dess inflytande. Denna tids historia berättar för oss om många handlingar, som vittna om redlighet, hederskänsla, trohet i uppfyllandet af förbindelser, aktning för kvinnan och kärlek för det husliga lifvet. De seder, som voro en följd af länsväsendet, hafva otvifvelaktigt bidragit därtill, att dessa dygder utbildades hos den enskilde.
387. Karl den store.
Öfver det frankiska riket härskade i senare hälften af det åttonde århundradet och i början af det nionde en konung vid namn Karl, som har fått tillnamnet den store.
Denne Karl var både en tapper krigshjälte och en utmärkt regent. Genom segerrika krig mot de oroliga grannfolken vidgade han åt alla håll sitt rikes gränser, så att vid slutet af hans styrelse dessa sträckte sig i norr ända till Nordsjön och Elbefloden, i söder till Medelhafvet, i öster ända till floden Raab i Ungern och i väster till Atlantiska hafvet. Inalles hade han gjort fyrtiotvå fälttåg.
Mycket långvariga voro hans krig mot de hedniska sachsarne, hvilka innehade landen mellan Ren och Elbe. Först genom trettiotre års strider kunde han förmå dem och deras mäktige furste Wittekind att underkasta sig hans välde och antaga kristendomen.
Äfven i fredliga värf var Karl den store lika utmärkt. Med stor ifver sökte han upphjälpa den kristna kyrkan i sitt rike. Han sörjde för att församlingarna försågos med goda biskopar och präster. Dugliga och kunniga män in-
