Sida 442
ven och i de haf, som gränsa till dessa. Några arter gå uppför floderna till insjöarna, ur hvilka de sedan ej hitta tillbaka. I Europa förekomma sälar i Saima och Ladoga-sjön. I Skandinavien träffas de icke i någon insjö, men det synes ej osannolikt, att de fordom funnits i Vänern, I ajla haf och skärgårdar, som omgifva skandinaviska halfön, förekomma de mer eller mindre talrikt; men icke alla arter, som finnas i Ishafvet, gå in i Östersjön.
Sälarnft utgöra de nordligaste polarfolkens enda rike-dpin och viktigaste uppehållsmedel. Hvad renen är för lappen, hvad alla husdjur tillsammantagna äro för de bildade folkslagen, det är sälen för grönländarne, Dessa mäta lifvets lycka efter tillgången på sälar. Det berättas, att, då de första kristna missionärerna för dem beskrefvo himmelns salighet, utropade de genast: »Där finnes således stort öfverflöd på sälhundar.»
331. Vårt land.
Vårt land, vårt land, vårt fosterland, ljud högt, o, dyra ord!
Ej lyfts en höjd mot himmelns rand, ej sänks en dal, ej sköljs en strand mer älskad än vår bygd i nord, än våra fäders jord.
Vårt land är fattigt, skall så bli for den, som guld begär.
En främling far oss stolt förbi, men detta landet älska vi; för oss med moar, fjäll och skär ett guldland dock det är.
Vi älska våra strömmars brus
och våra bäckars språng,
den mörka skogens dystra sus,
vår stjärnenatt, vårt sommarljus,
allt, allt, hvad här som syn, som sång
vårt hjärta rört en gång.
