Sida 464
från detta utgå liksom i ett förstoradt mullvadsbo åt alla sidor låga, knappt manshöga gångar. Dessa gångar följa stenkolsflötsen; i dem arbeta grufarbetarne med hackor för att bryta ut det svarta, glänsande kolet. Detta lastas sedan på spårvagnar, som dragas af hästar, hvilka ofta år efter år vistas nere i underjorden, fram till schaktet, där det genom hissen föres upp i ]juset.
Undersöka vi sedan, huru stenkolen användas såsom bränsle, finna vi, att kolet vid förbränningen förenar sig med en af luftens beståndsdelar, syret. Det är denna för-eningsakt, som alstrar värmet. Kolet och syret i förening bortgå såsom en gas i luften. Denna gas kallas kolsyra. Kolsyran i luften är växternas viktigaste näringsämne, ty de ha förmågan att sönderdela denna förening och behålla kolet. Växterna inbäddas ofta å nyo i jorden, och de lager, som sålunda bildas, kunna efter långa tidsskeden å nyo gifva den tidens människor stenkol. Den nu beskrifna vandringen har man kallat kolets ständiga kretslopp i naturen.
338. Hamburg.
Den, som sjöledes från väster närmar sig Hamburg, får intrycket, att han nalkas en mycket stor stad. På af-stånd utbreder sig ett vidsträckt haf af hus, ur hvilket tinnar, kupoler och torn skjuta upp. En mängd fartyg, som korsa hvarandras vägar på den här dubbelarmade, breda floden, angifver, att en stor handelsplats är i närheten, Och längre upp på floden nära invid staden reser sig en tät skog af de talrika hafsskeppens höga master, blandade med väldiga ångares rökpelare. Begifver den resande sig till den norr om staden belägna Lombardsbryggan, öfverväldigas han af den anblick, Hamburg här bjuder honom: Erån denna hög-hvälfda brygga, som leder öfver Alsterdammen, ser man, om man vänder sig åt staden, den inre Alsterdammens glänsande spegel på tre sidor omgifven af präktiga gator, som äro smyckade med vackra alléer, och i hvilkas ståtliga husrader finnas storartade hotell och andra palatslika byggnader. I bakgrunden höja sig väldiga kyrktorn. Vän-
