Sida 666
Men konung Ludvig nöjde sig ej med denna Frankrikes andliga öfvermakt; han längtade efter ära och yttre välde. För detta ändamål sökte han egga sitt folk till de yttersta ansträngningar. Därför uttömde han ock dess krafter, under det han slutligen gjorde sig misstrodd och hatad af Europas folk.
Lika våldsamt som mot grannarne förfor Ludvig mot sina egna protestantiska undersåtar. I Frankrike hade alltsedan reformationstiden många bekänt sig till den reformerta läran. Ludvigs biktfader och flera af hans förtrogna föreställde honom, hvilken förtjänstfull gärning det vore att återföra så många kättare till den sanna tron. Han förmåddes ock slutligen att upphäfva en förordning, som hade blifvit gifven af en bland hans företrädare, konung Henrik den fjärde, och som försäkrade protestanterna i Frankrike om religionsfrihet. Nu utbröt en allmän förföljelse mot de olyckliga. Kyrkorna tillstängdes, omänskliga soldater inkvarterades hos protestanterna och plundrade deras egendom, gubbar släpades med våld till altaret för att emottaga nattvarden på katolskt sätt, protestantiska präster afrättades, barnen togos ifrån föräldrarne för att insättas i katolska barnhus, och stränga mått och steg vid-togos för att hindra de förföljda att utvandra. Men trots detta öfvergåfvo inom tre år femtio tusen af Frankrikes idogaste och skickligaste arbetare fädernejorden. De mot-togos vänligt i andra land och öfverflyttade dit den utmärkta flit och yrkesskicklighet, som förut gjort dem till sitt fäderneslands yppersta åkerbrukare, fabrikanter och handlande.
Stora skaror af protestanter lämnade äfven under den följande tiden fosterlandet.
396. Tsar Peter.
1.
Sent inträdde ryssarne inom de bildade folkens krets. Visserligen hade de i äldsta tider stått i liflig förbindelse med både norra och södra Europa, och de hade från Kon-
