Sida 659
Då kom Sveriges konung Grustaf Adolf öfver till Tyskland i spetsen för en fåtalig men tapper krigshär. Grenom honom återfördes segern till protestanternas sida. Den ädle konungen stupade midt under sitt segerlopp i striden för sin tro, men svenskarne fortsatte äfven efter den store konungens död kriget och tillkämpade sig flera härliga segrar.
Andtligen slöt kejsaren år 1648 i de västfaliska städerna Osnabryck och Mynster en länge efterlängtad fred med svenskarne och fransmännen, hvilka senare de sista åren förenat sin härsmakt med svenskarnes. Frankrike erhöll i freden det vackra Elsass, Sverige stora landsträckor i norra Tyskland, och protestanterna i Tyskland, Holland och Schweiz fingo rätt till fri utöfning af sin religion.
Tysk kejsare var vid denna tid Ferdinand den tredje.
394. Oliver Cromwell.
1.
Under det att Tyskland sönder slets af det trettioåriga kriget, skakades England af svåra inhemska strider, hvilka jämväl underblåstes af kyrklig oenighet.
Skottland, som vid sjuttonde århundradets början förenades med England under samme konung, hade redan långt förut omfattat den af schweiziske reformatorn Calvin framställda så kallade reformerta trosbekännelsen. Det hade äfven tillkämpat sig en friare kyrkoförfattning och försvarade denna med stor ihärdighet. Denna kyrkoordning kallades den presbyterianska, emedan församlingarna styrdes af sina äldsta, hvilka gemensamt rådplägade och fattade beslut. I Irland åter bibehöll den påfliga kyrkan fortfarande öfver-väldet.
I England härskade den biskopliga kyrkan, som väl hade skilt sig från beroendet af påfven i Rom och omfattat en renad lära, men som dock bibehållit mycket af de gamla yttre inrättningarna och kyrkobruken, hvilka för de ifrigare protestanterna syntes såsom en styggelse. Äfven i England anslöto sig väl många till de strängare åsikter i religionen, som hyllades i Skottland; men dessa, de så kallade puritanerna, förföljdes grymt af det härskande par-
