Sida 630
250. Karl XII:s ungdom och första regeringsår af E. Carlson (III)
vingar flyga öfver världen, hade gjort den unge konungen öfvermodig. Han begick det stora felet att förakta sina fiender och lyssnade ej till de kloka och besinningsfulla råd, som framställdes af Karl Piper och den gamle kanslipresidenten, Bengt Oxenstierna. Vändande ryssarne ryggen fattade Karl
XII och fasthöll sedan envist den planen att afsätta konung August i Polen, på hvilken han sade sig aldrig kunna lita. Fördenskull genomtågade han under fruktlösa segrar år efter år Polen, där han slutligen genomförde sin afsikt att tillsätta en annan konung. Men under tiden led Sverige gruf-ligt af kriget, och tsar Peter begagnade tillfället att eröfra våra blottade östersjöland, där grunda en ny hufvudstad, Petersburg, samt göra sin här öfvad och stridsduglig.
Då Karl XII ändtligen efter många försummade år vände sig mot sin mäktigaste motståndare, ryske tsaren, begick han å nyo ett stort fel, i det han utan bundsförvanter och utan förbindelse med Sverige lät locka sig djupt in i fiendens land. Där tjänade nu hans lysande tapperhet till intet gent emot tsarens kloka beräkningar. Efter det sorgligt ryktbara slaget vid Poltava måste hela den segervana svenska hären gifva sig till fånga åt ryssarne, och endast konungen med ett fåtal följeslagare räddade sig till Turkiet, där han hade många märkvärdiga öden. Men äfven efter det stora nederlaget vid Poltava öppnade sig för Karl XII flera tillfällen att få en dräglig, ja, till och med god fred. Dessa afvisade han dock alla och förklarade envist, att han aldrig ville erkänna August, som återvändt till Polen, såsom konung, och att han aldrig, huru svår ställningen än blefve, skulle afstå något af Sveriges jord. Därför kan Karls skiftesrika lefnad, såsom en häfdatecknare yttrat, med skäl kallas »en sammansättning af underbara äfventyr och försummade tillfällen».
Med alla sina vackra egenskaper: sitt okufliga hjältemod, sin högsinthet och sina rena seder midt i en fördärfvad tid, framstår alltså Karl XII för eftervärlden såsom ett varnande exempel på en enväldig konung, hvilken halsstarrigt fullföljt det mål, som han föresatt sig, och missbrukat sin makt att oupphörligt förlänga kriget. Därigenom bringade han
Källa: Project Runeberg ·