Sida 994
Australien.
398
Dess fader är Honoré de Balzac, som midt under romantikens blomstring i sin stora romancykel La comedie humaine (Mänsklighetens komedi) gaf de mest skarpa, sanna och genialiska skildringar af sin samtid, julimonarkiens Frankrike.
I Balzacs spår följde bröderna Goncourt samt Gustave Flaubert, som försökte att på skildringar af den dunkla forntiden tillämpa realismens hela noggrannhet i fråga om tidstrohet och färg.
I Frankrikes nuvarande ytterst rika romanlitteratur kan man urskilja två riktningar, en, där värklighetsskildringen mera sofrar sina ämnen, representerad af Alphonse Daudet, en annan, där författarne utan hänsyn skildra allt, ja företrädesvis just lifvets skuggsidor, och det med en minutiös noggrannhet, som hvarken ryggar tillbaka för de mest ohyggliga eller de mest sedligt motbjudande detaljer.
Ledaren för denna riktning är Emile Zola, Balzacs direkte efterföljare, som, liksom denne skildrat borgar kungadömet, i sin stora, nu fullbordade romancykel Les Rougon-Macquart, gifvit oss bilder af andra kejsardömets Frankrike.
]. Zolas spår följa många. Mest talangfull bland dem torde Guy de Maupassant vara, men äfven mest hänsynslös i fråga om valet af ämnen.
På den vetenskapliga romanens område har Jules Verne vunnit ett frejdadt namn. Med omfattande kunskaper förenar han en uppfinningsförmåga och berättartalang, som endast kunna jämföras med Dumas d. ä:s.
Äfven lyriken har många representanter. På romantikens botten stodo ännu de stora formskärarne Leconte de Lisle och Théophile Grautier; en förmedlande hållning intages af den blide Franpois Coppée samt den elegante Sully-Prudhomme. Däremot ha alla den moderna skepticismens och sedliga hållningslöshetens tankar funnit en lika genialisk som våldsam och hänsynslös representant i Jean Richepin.
Emellertid tyckes nu realismen snart ha sagt sitt sista ord. Dess ensidighet har i sin ordning framkallat reaktion. Richepin har på sista tiden från ateist omvändts till mystiker, och äfven inom romanen finns det nu en riktning med Paul Bourget och Pierre Loti (Julien Viaud) i spetsen, hvars medlemmar sätta känsla och fantasi högre än en krass fotografi af verkligheten och för hvilka tillvaron icke slutar vid sinnevärldens gränser.
England.
Det engelska språket, bildadt af de många olika stammars munarter, som efter hvarann invandrat till och härskat öfver landet, blir först sent färdigt. Man kan knappt sätta tiden för daningens slut tidigare än till midten af 1300-talet.
Källa: Project Runeberg ·
