Sida 995
Australien.
399
Grunden var keltisk; sedan kommo anglosachsiska, skandinaviska och franska element jämte litet latin till. Af denna blandning uppstod den moderna engelskan.
Men litteraturen håller ej jämna steg med språket; från 1350 till 1550 råder i litterärt hänseende stiltje. Blomstringen förberedes. Sedan kommer den emellertid med ens, och femtonhundratalets senare hälft, drottning Elisabets politiskt lysande tid, är äfven litteraturens guldålder.
Därpå följer en afmattning under stuartarnes tid, tills åter ett uppsving visar sig i revolutionslitteraturen.
Efter denna följer en tid, då England står under inverkan af den franska klassiciteten. Denna epok har här en dubbel karakter, först en frivol, sedan en moraliserande.
Pseudoklassicitetens välde är emellertid i England ej så långvarigt som i andra land. Redan i slutet af 1700-talet gör nyromantiken sitt inträde, tills den äfven i England mot vårt sekels midt efterträdes af en realistisk riktning.
Vi kunna alltså indela Englands litteraturhistoria i följande epoker:
Första tidrymden. Språkdaningens tid till 1350.
Keltiskt inflytande - 450.
Anglosachsiskt och skandinaviskt inflytande till 1066.
Franskt inflytande blandadt med de andra, tills språket är färdig-bildadt 1350.
Andra tidrymden. Förberedelsens tid 1350-1550,
Tredje tidrymden. Renässansen 1550-1650.
Den elisabetska tiden 1550-1600.
Den stuartska och revolutionstiden 1600-1650.
Fjärde tidrymden. Pseudoklassicitetens tid 1650-1780.
Den frivola restaurationslitteraturens tid till 1700.
Den moraliserande tiden till 1780.
Femte tidrymden. Nyromantiken 1780 till 1850.
Sjette tidrymden. Realismen. Vår tid.
Första tidrymden.
Språkdaningens tid - 1350.
Den gamla keltiska poesien odlades af barder och rörde sig dels kring de sagor, som vi redan i fråga om de nordfranska trouvererna behandlat, d. v. s. sagokretsarna om gralriddarne och kung Artus och hans hjältar, dels var den historisk. Författarne sökte på medeltidens vanliga sätt att anknyta landets historia till Tröjas. Det skedde i s. k. brutes, konungasagor.
Barderna, af hvilka vi böra nämna Merlin och Ossian, kvarlefde i afsides landsändar länge efter det poesien i allmänhet tagit andra former och språket blifvit ett annat, i Wales till Elisabets tid, i
Källa: Project Runeberg ·
