Sida 1004
Australien.
408
gedien var han abstrakt klassisk, nien saknade lif och färg. Däremot rörde han sig ined elegans och behag i hof tillfällighetsstyckenas, de grant utstyrda upptågens paraddräkt. Man har af hans hand sådana af värde.
Men ej heller Ben Jonson hade många efterföljare. De mest kända äro Beaumont och Fletcher samt Philip Massinger.
Nej, tiden var och blef alltmer puritansk. Till slut bli teaternöjena rent af förbjudna genom en mängd på hvarandra följande förordningar.
Vid seklets midt har den hedniska renässansen fullständigt rymt fältet för den kristna, som når sin högsta utveckling i revolutionstidens skalder.
Revolutionstiden, puritanismen, har på skönlitteraturens fält icke många namn att visa.
Den mest utpräglade bäraren af dess idéer och en skald af imponerande karakter är John Milton (1608-1674).
Det verk, i hvilket han gifvit poesiens form åt puritanismens på en gång revolutionära och dogmatiska skaplynne, dess stolta frihetsbegär och dess trångbröstade ensidighet, är hans stora episka dikt Det förlorade paradiset, där han i kärfva, men af en sublim kraft besjälade verser skildrar Lucifers uppror och de första människornas fall.
Diktens hjälte är Lucifer, en personifikation af puritanismens obändiga trots mot kungadömets auktoritetsvälde, men ond. Han är emellertid skildrad med en kraft, som det oaktadt gör honom sublim.
Emellertid var det icke endast loftalare, som puritanismen fram-alstrade. Den fick äfven sin gisslare.
Denna fullkomliga motsats till Milton var Samuel Butler, som i sin Sir Hudibras gaf till ett skallande hånlöje öfver puritanismen och i skarp karrikatyr framställde en bild af allt, hvad den ägde dåligt eller förvändt.
Detta arbete förberedde den reaktion, som i nästa period framträder utbildad och färdig.
Fjärde tidrymden.
Pseudoklassicitetens tid. 1660-1780.
Denna tid inledes med en frivolitet, hvilken kom som en naturlig reaktion mot puritaoismens icke dltid ärliga sedestränghet, men öfvergick snart igen med bibehållande af formens elegans till en med en viss känslosamhet uppblandad granntyckthet i fråga om innehållet.
De smakmönster, som under hela tidehvarfvet voro gällande, voro den abstrakta franska klassicitetens heroer, ehuru deras stil alltid i
Källa: Project Runeberg ·
