Sida 1006
Australien.
410
sin 1719 utgifna Robinson Crusoe gaf uppslaget till senare tiders rese-romaner.
Den art roman, som blef mest populär, var emellertid familjeromanen, skildringarna af det borgerliga hvardagslifvets förhållanden.
Af den ha vi flere arter. Den, som framträder först, är den af Richardson representerade. Den utmärkes af sin omständlighet och sin benägenhet för känslopjunk. En reaktion mot synnerligast den senare egenskapen framträder hos Fielding. Båda ge emellertid väl träffade och framför allt sedligt oförvitliga verklighetsskildringar.
En annan art träder oss till mötes i Smollets skälmromaner.
Till slut ha vi att nämna tidehvarfvets kanhända mest ryktbare romanförfattare, den realistiske verklighetsskildraren Oliver Goldsmith, samt den subjektiva humorns representant Lawrence, Sterne.
I denne sistnämnde se vi redan en början till romantiken träda fram. Pseudoklassiciteten, som aldrig i England vunnit samma fasthet som i Frankrike, börjar där redan att vackla under början af sjuttonhundratalets senare hälft.
Det, som förberedde romantikens framträdande, var dels dessa romaner och det af oss flere gånger påpekade vaknande intresset för studiet af den gamla folkoch medeltidspoesien, dels skaplynnet hos några af dessa riktningar påverkade författare.
Man kan rent af bestämma den engelska nyromantikens födelseår; det var 1765, då biskop Percy gaf ut sin samling af gamla ballader, sedan Macpherson fem år förut utgifvit sin bearbetning af Ossian.
Bland de unga författare, som påverkades af den nya strömningen, nämna vi blott i förbigående James Thomson, i hvars poem Årstiderna det vaknande sinnet för naturen tog sig ett vackert uttryck, samt Ed-ivard Young och William Cowper, som båda ifrade för en återgång till naturen i stället för härmning af klassiska mönster.
Betydelsefullare, ursprungligare och friskare än alla de andra är emellertid den skotske skalden Robert Bums (1759-1796). Själf en folkets son, träffade han i sina enkla, men formsköna sånger den rätta folkliga tonen och sjöng ut sina känslor med en innerlighet och ett okonst-ladt behag, ett lifligt sinne för naturens skönhet och en hjärtats värme, som göra honom till en af den engelska diktens allra mest framstående lyriker.
I honom ha vi redan hela romantikens ande förkroppsligad, örn hans alstringstid än infaller före den tidpunkt, då den ännu segrande trädt fram ur skuggan,
Källa: Project Runeberg ·
