Tillbaka Read Runeberg

Enhvar sin egen lärare. Undervisningskurser för själfstudium

Originalsida 1016
Originalsida 1016
Originalsida 1016
Originalsida 1017
1016–1017

Sida 1016

Australien.

420

som förmedlar öfvergången från minnessång till mästersång är den siste minnessångaren Heinrich Frauenlob, som i Mainz bildar en niäster-sångarskola. Den ryktbaraste mästersångaren var den folklige diktaren Hans Sachs.

Emellertid blef mästersången snart pedantisk och torr, men så mycket friskare är den nu framkvällande folkliga lyriken, som i visans form behandlar alla möjliga ämnen, till sist äfven andliga.

Den didaktiska poesien utbildas till att alltmer direkt gissla bestämda förvändheter och laster samt tillspetsas ofta till satir och epigram. Den förnämste af tidens didaktiska skalder är Sebastian Brandt, som i sin. märkliga dikt D as Narrenschiff gisslar alla tidens lyten och befängdheter, dess otro och vantro.

Epiken har endast en tämligen svag efterblomstring under hela denna epok. Man behandlar på nytt, men utan större förmåga de gamla, synnerligast de inhemska, sagokretsarna. Intressantast af de episka minnesmärkena äro de episkt-lyriska folkvisor, ballader, soin kraftigt och frihetsälskande behandla striderna för folkfrihetens rätt i Schweiz och Ditmarsken.

Dessutom märkas förträffliga behandlingar af djureposet samt en del rimkrönikor och legender.

Om vi bortse från Eoswithas dramer, som voro rena efterbild-ningar efter antiken och ej hade något samband med de följande, så kan man sätta det tyska dramats början till denna tid. Som öfverallt var det först de andliga, som hade det om hand, och det utfördes i samband ined de stora kristna högtiderna jul och påsk på ungefär samma sätt som i andra land. Andliga spel på latin fanns det redan på 1200-talet, men på tyska börjar man först att affatta dem på 1300-talet.

Jämte de andliga spelen framträda under 1400-talet s. k. fastlags-spel, möjligen en genom medeltidens gycklare förmedlad utveckling af hedniska lekar och upptåg. De voro af mycket konstlös art, utan akt-och scenindelning samt ytterligt plumpa och råa.

Prosalitteraturen består till en mycket stor del af folkböcker, öfversättningar från alla de gamla medeltida stofTsamlingarna. Men vi ha äfven att minnas krönikor på prosa, legender och framför allt filosofiska och didaktiska skrifter, som jämte den versifierade didaktiken förberedde reformationen.

Slutligen märkas en del folkligt humoristiska berättelser, af hvilka den om Tyll Eulenspiegels äfventyr och bedrifter, affattad på 1400-ta-let, nått fram ända till senare tider och gifvit uppslag till en mängd anekdoter och historier. Under namnet Ulspegel har Eulenspiegel äfven blifvit införlifvad med vår litteratur.

Källa: Project Runeberg ·