Sida 1033
Australien.
och hebreiska texterna, Nya testamentet var färdigtryckt 1526, det gamla 1540. Hela bibeln utkom första gången på svenska 1541. Vi äga dessutom af Laurentius Petris hand predikningar och psalmöfversättningar.
Bland tidens öfriga litteratur intaga, som sagdt, uppbyggelseskrifterna största rummet. Mot tidrymdens slut märkes dock en förändring. De religiösa och sedelärande intressena lämna rum äfven för andra. Humanismen börjar efterträdas af renässansen.
Tredje tidrymden.
Stormaktstiden. Renässansen. Antikt och italienskt-tyskt inflytande. 1600-talet.
Litteraturen genomlöper under denna epok tre olika skeden. Först kommer en tid, då Messenius är den förnämsta personligheten, under hvilken öfvergången från den föregående perioden förmedlas, då det sedelärande syftet ännu finns kvar, ehuru ej behärskande. Sedan följer med Stjernhjelm en tid, då litteraturen väl från uppbyggelselitteratur gått öfver till mera ren skönlitteratur, men då den ännu är värdig och kraftig och då mönsterbilderna sökas inom antiken. Till sist framträda under Karlarne två motsatta riktningar, den ena representerad af Rudbecks sträfvan att i fosterländsk stolthet åt Sverige häfda platsen som Europas, ja, jordens äldsta och ärorikaste land, nationernas vagga, och som fördjupar sig i mera fantastiska än vetenskapliga studier af forntiden. Den andra, som är mera rent skönlitterär, går fortfarande i skola hos utländingen, men ej hos romarne, utan hos Italiens och Tysklands samtida senrenässans- och barockförfattare.
Voro resultaten af tidens kulturarbete ej i litterärt hänseende jämförliga med de andra stormakternas, voro dock sträfvandena, framför allt när man tager de ständiga krigen i betraktande, allt erkännande värda.
Odlingen understöddes icke blott på det frikostigaste sätt af furstarne, alltifrån Gustaf Adolf till Karl XII, utan äfven af mecenater bland adeln. Skolundervisningen främjades, och vetenskapsidkarne hedrades på alla sätt. Till Kristinas lysande hof samlades ej blott Sveriges, utan äfven många af det öfriga Europas förnämsta lärda, t. ex. Cartesius och Hugo Grotius. Äfven som författare utmärkte sig flere af furstarne. Gustaf II Adolf t. ex. var en utmärkt talare och framträdde med sin Karl IX:s historia som historisk skriftställare.
Öfvergången från humanism till renässans representeras, som sagdt, af Johannes Messenius (1579—1636).
Denne märklige man var en af sin tids lärdaste och mest begåfvade personer, men hans vacklande karakter satte honom ofta i
Källa: Project Runeberg ·
