Sida 1079
Australien.
483
Öfver frisen skjuter geison långt fram. Dess nedre horisontala del är prydd med mutuli, låga plattor med tre gånger sex droppar.
På kortsidorna höjer sig, som sagdt, geison triangelformigt öfver det med skulpturer prydda indragna gafvelfältet.
Öfver geison löper rännlisten, sima, slutande i lejonhufvud och vid gafvelns ändar och spets sitta blad, akroterier.
Kolonngångens tak bildas af de bjälkar, hvilkas kortändar tri-glyferna äro, och mellan dem befintliga rutor, kalymmatia.
Här liksom inuti cellan smyckas tempelväggen upptill af en fortlöpande fris.
Templen byggdes oftast af marmor, men äfven af någon billigare stenart. Hvad de än voro byggda af, strålade de dock på många ställen i rik färgprakt.
Triglyferna voro blåa, metoperna och tympanon rödbruna och akroterierna förgyllda. Mot dessa kraftiga färger framträdde på ett utsökt sätt de andra delarnas gulhvita marmorfärg.
På detta vis uppfördt och prydt, utmärkte det doriska templet sig för ädel värdighet och enkel prakt.
Det ioniska templets karakter var mindre sträng och bunden, mera vekt behagfull. Där man bäst ser den skilda karakteren hos den ioniska stilen från den doriska är på kolonnerna. Dessa hvila för det första på baser. Den ursprungliga ioniska basen bestod först af nederst en rätvinklig platta, plinthus, och öfver denna två skarpt urskurna hålhälar. Under, mellan och öfver dessa gingo två fina pärllister, astragaler. Med stammen voro de förbundna af en kraftigt utspringande vulst, torus.
I Ättika utbildades en annan, enklare bas, som sedan blef den vanliga, bestående af tvenne af en hålhäl skilda vulster.
Kolonnens stam är lättare och mera snörrät än den doriska. Längden är ofta 81/2 till 91/z gånger bredden. Refflorna äro flere, vanligen 24, djupare och skilda genom åsar samt äro upptill och nedtill, där kolonnen har en utsvällning, af rundade.
Kapitalet består af en låg kudde, prydd af en äggstaf samt medels ett pärlsnöre förbunden med stammen. Öfver kudden svälla kraftiga snäckor, voluter, ut, och öfverst finnes en smal vågformigt utböjd och ofta med blad sirad platta.
Men äfven bjälklaget företer ej obetydliga olikheter med det doriska.
Arkitraven består af tre helt obetydligt öfver hvarann utskjutande plattor. Frisen är ej indelad i triglyfer och metoper, utan fortlöpande, vanligen prydd med sammanhängande reliefframställningar. Så väl upptill som nedtill begränsas frisen af en våglist. Öfver den springer geison kraftigt ut. Den är lättare än på de doriska templen och saknar mutuli, men har i stället ofta tandsnitt.
Källa: Project Runeberg ·
