Sida 1080
Australien.
484
Tynipanon är högre än det doriska.
Rännlisten är kraftigare än i den doriska stilen och har här fått namnet karnis.
Själfva tempelväggarna ha plastiska dekorationer, men polykromien, användandet af flere färger, anses mindre utbildad än på de doriska templen.
Som en sammanslag-P ' . vateY1-"-'^FT^F^^'^ -r--**^w *-.&#ö*"^ ning af doriska och ioniska
l ^>'^4 ,^|^ ,^u/J?4 ^&..^=lmJTj! £&,2.tä.-&M . & , ,
element kan man betrakta den tredje, mindre själfständigt utbildade af de grekiska stilarterna, den korintiska, som kommer efter dem båda.
Skillnaden framträder äfven här mest i fråga om kolonnerna.
Dessa ha ionisk eller attisk bas med plinthus, stammen liknar den ioniska, ehuru den är ännu smärtare, och refflorna sluta ofta i en bladspets. Mest karakteristiskt är kapitalet.
Detta är mera realistiskt än hos de föregående stilarterna och upptager i sin dekoration växtformer.
Ett pärlsnöre afslutar stammen och ur detta uppstiger kapitalet som en öppen blomkalk. Nederst har denna kalk alltid en rad af utåtböjda akanthusblad, till antalet vanligen 8. Öfver dessa resa sig i en del kapital en rad längre, spetsiga blad, liksom utböjda af plattans tyngd.
I andra kapital är raden af akanthusblad dubbel, och öfver den höja sig till plattans sidor voluter och till dess midt en blomma.
Arkitrav och fris äro ioniska. Geison hade till en början tandsnitt, men fick sedan tunga mutuli.
Polykromien var på grund af den ännu rikare plastiska utstyrseln icke ens så utbildad som på de ioniska templen.
Hur den grekiska arkitekturen uppkommit är ej med bestämdhet afgjordt. Dock kan man i den märka element både från Egyptens och Mindre Asiens byggnadskonst.
Ionisk kolonn med takresning.
Källa: Project Runeberg ·
