Sida 214
B. Fanerogamer eller fröväxter.
214
Växternas här äro: 1) rothår, med hvilka näringsvätska upptages; 2) brännhär, spröda här, innehållande en skarp vätska, som drager upp blåsor på huden; 3) körtel- eller glandelhår, som af söndra en klibbig vätska, hvilken hindrar insekter att krypa upp i blommorna (tjärblomster); 4) vanliga luftfyllda hår, afsedda dels att skydda mot köld, dels mot för stark vattenafdunstning. I öfverensstämmelse därmed äro vattenväxter glatta och stäppväxter ludna. En del hår tjäna till frönas spridning (bomull, maskros). Brännhåren och körtelhåren äro försvarsvapen, likaså borst och taggar.
Blomman består af förvandlade blad. En fullständig blomma, t. ex. en viol, potatis- eller äppelblomma, består af 4 bladkransar. Ytterst sitta de gröna foderbladen, innanför dem de färgade kronbladen, därpå ståndarne och innerst en eller flere pistiller. Ståndarne bestå af sträng och knapp, pistillerna af fruktämne, som innehåller fröämnen, samt stift och märke. Strängen och stiftet saknas ofta. Ståndarknappen innehåller ett fint pulver, kalladt frömjöl. Ståndaren är hanorgan, pistillen honorgan. Hvarje fröämne innehåller en äggcell; denna måste befruktas, för att frukt och frön skola kunna utvecklas.
Befruktningen tillgår på följande sätt. Då frömjölet är färdigt, öppna sig ståndarknapparna. På ett eller annat sätt komma alltid några frömjölskorn upp på pistillens märke, som är klibbigt. De växa
Blomma af guiivifva i då ut tiu lån£a trä(iar; som tränga ned i fruktämnet genomskärning och borra sig in i fröämnena. Där lägger sig trå-(smn pistill, k ståndare, .. n , . , ." -i-nio i n \ i
h foder, i krona). den eller slangen intill groddblåsan (aggcellen) och
tömmer sitt innehåll i denna. Sedan befruktningen sålunda skett, börjar äggcellen dela sig och växa ut till en groda. Samtidigt växer fruktämnet ut till frukt. - Befruktningen är antingen själfbefruktning, som sker ined frömjöl från samma blomma, eller korsning (kroasering), som sker med frömjöl från annan blomma. Då blommorna äro enkönade, måste korsning alltid ske, men äfven hos många tvåkönade undvikes själfbefruktning, i det att antingen ståndarne utvecklas och vissna före pistillen eller att pistillen redan är befruktad, innan ståndarne utvuxit. T båda fallen måste frömjöl öfverföras från annan blomma. Därför ha också en mängd växter talrika blommor, som slå ut på olika tid, vanligen de nedersta först (riddarsporre, stormhatt). I några fall verkar det egna frömjölet som ett gift och vållar hela blommans vissnande (styf mors viol, pensée).
. Frömjölet tages således oftast från en annan blomma, dock nästan alltid tillhörande samma art. Om två olika arter befrukta hvarandra, hvilket är sällsynt, så gifva fröna upphof åt en ny form, en hybrid,
Källa: Project Runeberg ·
