Sida 293
Vulkanism och Vulkaner
ligen olika den senares. Etna är sedan uråldriga tider i fortsatt verksamhet, och från dess topp utstötes ständigt ett ångmoln, åtföljdt af aska och stenar. Någon lava flyter däremot ej från själfva kratern, utan tager sig väg ut från bergets sidor från s. k. parasitkratrar, af hvilka en med den därifrån flytande lavan och ur denna uppstigande åogpelare finnes afbildad å fig. 5.
Norr om Sicilien ligga de Lipariska öarna med hufvudvulkanen Stromholi, i hvilkens inre lavan ständigt är stadd i upp- och nedgående rörelse utan att flyta ut öfver kraterranden. Endast lösbrutna glödande stycken uppslungas genom de starka ångexplosio-nerna och falla vanligen åter ned i kratern.
Island är en fullständig vulkanö med vulkanerna belägna på spricksystem, som genomdraga ön, och med vidsträckta lavafält. Mest bekanta äro vulkanen Hekla och det stora lavafältet Odadahraun. Hekla har haft en mängd utbrott under den historiska tiden; de sista inträffade 1845-46 och 1878. Det största kända utbrottet på Island inträffade år 1783, då från Lakis i ett långt bälte utsträckta kratrar (fig. 6), belägna i sydöstra delen af ön, utgöto sig väldiga lavamassor, som bland annat uttorkade den stora Skaptarån och fortsatte i dess 150-200 meter djupa flodfåra till närheten af hafvet, förhärjande och ödeläggande ett vidsträckt landområde. Den lavamassa, som fördes i dagen genom detta enda utbrott, har beräknats vara större än från någon af de europeiska vulkanerna, Etna icke undantagen.
På Island täckas flere vulkaner af is och snö. Då en sådan har utbrott, smälter isen och förhärjande vattenflöden
eller s. k. jökellopp inträffa, hvilka föra
i . £ , 111 , Fig. 6. Kraterkedjan vid Laki
med sig massor ät sten, sand och aska samt p& isiand (efter A. Helland).
äfven stora isblock, som ej hunnit smälta.
Norr om Island reser sig ön Jan Mayeny den nordligaste vulkanön på jorden.
Källa: Project Runeberg ·
