Sida 294
Vulkanism och Vulkaner
294
Med de nu nämnda är emellertid ej listan slut på de europeiska vulkanerna och vulkauområdena. Så kan vidare nämnas Santorin-gruppen i Egeiska hafvet, hvarest stora vulkaniska utbrott och omgestaltningar ägt rum i historisk tid. Äfven flere öar i den grekiska arkipelagen äro vulkaniska, såsom Milos, Kos och Nisyros, som i femtonde seklet hade utbrott och äfven senare visat spår af verksamhet.
Innan vi lämna de europeiska vulkanerna, förtjäna vidare de rader af utslocknade sådana att nämnas, hvilka till icke ringa antal förekomma inne i fastlandet.
På en hög platå midt i Frankrike resa sig en mängd vulkaner med väl utbildade kratrar, i Auvergne finnas sålunda ej mindre än 3 vulkanrader och ännu andra finnas i Velai och Vivarais. Under historisk tid har ingen af alla dessa haft något utbrott; men sådana hafva dock fortgått ända till den tid, då människan uppträdde på jorden, ty i tuff från vulkanen Denise i Haute-Loire har man träffat ben af människa och åtskilliga däggdjur tillsammans.
I trakten af Rhen finnas äfven en mängd utslocknade vulkaner, som äro fördelade på två hufvudsträckor i Éifel och omkring Laaeher-sjön, som är en vattenfylld krater.
På tal om utslocknade vulkaner får ej förbigås att äfven Sverige har att uppvisa sådana i jämförelsevis icke ringa mängd. I Skåne finnas sålunda en mängd väl utpräglade vulkankäglor med talrika lavaströmmar utgående från de nu fullständigt igenstoppade och dymedelst försvunna kratrarna. I Småland vid sjön Mien hafva vidare upptäckts spår af en vulkan, och slutligen är en annan sådan att omför-mala vid sjön Dellen i Helsingland.
I Böhmen och Schlesien samt på några andra ställen i Europa finnas slutligen flere utslocknade vulkankäglor.
I Asien finnas vulkaner i Kaukasus, Mindre Asien, Persien, Syrien och Mandschuriet.
Såsom redan ofvan antydts, ligga vulkanerna oftast ordnade i rader efter stora spricksystem, som genomdraga jordskorpan. Jordens ojämförligt största vulkankedja är den, hvilken liksom en stor gördel omgifver Stilla-hafs-kusten. Denna vulkangördel börjar på Nya Zeeland och fortsätter öfver Yitioch Salomonöarna mot de vulkaniska Java och Sumatra samt öfriga Sundaöar, bland hvilka den lilla Krakatau blifvit särskildt ryktbar genom sitt utbrott år 1883.
Vid detta utbrott söndersprängdes vulkankratern djupt ned, hvarigenom hafvet fick fritt inträde i det inre. Massor af vatten förvandlades i ett ögonblick till ånga, hvarigenom väldiga explosioner uppstodo, hvilka i sin ordning åstadkommo en storartad revolution i hafvet. En våg af mer än 30 meters höjd störtade sig förhärjande öfver Sumatras och Javas kuster - och icke nog härmed, den förnams öfver vida
Källa: Project Runeberg ·
