Sida 405
Elektricitet
väsentligen olika sätt har denna belysning åstadkommits. Enligt det första alstras mellan två kolspetsar en ljusbåge (båglampor), och torde detta sätt vara det lämpligaste, när starka ljuskällor äro behöfliga. Det andra slaget äro de s. k. kontaktlamporna, där ljuset uppstår genom glödning af en kolspets, som är i beröring med ett metallstycke. Det tredje slaget utgöres af de s. k. glödlamporna, där ljus frambringas, därigenom att ett ämne, vanligast en fin kolstång eller tråd af kol, genom den elektriska strömmen bringas att glöda. De medgifva en långt drifven fördelning af ljuset och äro mycket bekväma att använda.
Båglampor. Det inses lätt, att beskaffenheten hos de elektroder, mellan hvilka ljusbågen alstras, är af ganska stort inflytande på ljusstyrkan och ljusets egenskap för öfrigt. Davy använde träkol, hvilket dock är föga lämpligt, emedan det gör stort motstånd mot strömmen och därför upphettas och snart förbrinner. Det var därför ett stort framsteg, när Faucault i stället använde s. k. retortkol, som är hårdare och gör mindre motstånd; men då detta förtäres ojämnt, växlar ljusstyrkan oupphörligt. Det har därför föreslagits en mängd olika beredda kolblandningar. Vi skola här angifva sammansättningen af Carrés kolstänger, hvilka sannolikt hafva den största användningen. Dessa kol innehålla pulveriserad kåks, kimrök samt sirap, hvilken massa formas och starkt upphettas utan lufttillträde.
Enär kolspetsarna mer eller mindre hastigt förtäras, måste kolstängerna flyttas mot hvarandra den ena gången hastigare, den andra mindre hastigt. Detta har föranledt stora svårigheter.
Fig. 61.
Vid de första försöken med båglampor framsköt man kolstängerna för hand. Därpå bemödade man sig att ersätta handens verksamhet med själfverkande regulatorer. De första någorlunda lyckade mekanismer af detta slag uppfunnos omkring 1845. Det ligger i sakens natur, att regulatorerna måste vara af en tämligen invecklad konstruktion. Det var därför ett stort framsteg i den elektriska belysningen, när Jablochkoff år 1876 uppfann en enkel metod att utan särskilda regulatorer bibehålla en konstant längd hos ljusbågen (fig. 61). De
Källa: Project Runeberg ·
