Sida 650
Ryska väldet.
54
till ryska gränsens ytterligare framflyttande, och efter kriget 1808 - 9, då den lilla tappra finska hären höljde sig med odödlig ära, rycktes Finland genom freden i Fredikshamn ur sin månghundraåriga förening med Sverige. .
Finland blef dock ej omedelbart förenadt med Ryssland. Kejsar Alexander I lät det äga bestånd såsom ett i det hela själfständigt stor-furstendöme med bevarande af dess svenska författning och lagstiftning, som intill sista tiden i det hela respekterats af de ryska kejsarne. Äfven de delar af Finland, som ryssarne på 1700-talet eröfrat, ha därmed åter blifvit förenade. Författningen är i hufvudsak grundad på den svenska föreningsoch säkerhetsakten af 1789, som gör monarken i det närmaste enväldig. Beskattningsrätten och medverkan i lagstiftningen har dock genom 1869 års landtdagsordning förbehållits åt ständerna, hvilka hvart tredje år sammanträda till landtdag och efter det gamla svenska mönstret fördelas i fyra stånd, adel, präster, borgare och bönder. Kejsaren eller storfursten styr landet genom en general-guvernör, vid hvars sida står den -kejserliga senaten, hvilken inrättats i hufvudsaklig likhet med det gamla svenska riksrådet. Den lilla finska staten har efter 1809 haft att fägna sig åt en kraftig uppblomstring och ett fruktbärande lagstiftningsarbete, som infört många viktiga förbättringar. Endräkten i det inre har dock någon gång varit störd genom partistrider mellan den svenska och finska befolkningen, framför allt sedan upptäckten af den finska folkdikten bland den senare framkallat en stark nationell rörelse. Mot den ryska styrelsens stundom framträdande öfver-grepp har det finska folket intill den allra sista tiden lyckligt förstått att värja sitt lands själfständighet genom ett segt, ihärdigt motstånd på strängt laglig grund.
Landet sönderfaller i 9 landskap, 8 län och 3 stift. Städerna äro, jämförelsevis obetydliga.
Utmed Finska viken sträcker sig det jämna, ganska fruktbara kustlandet Nyland med öfvervägande svensk befolkning. Här ligger landets hufvudstad, Helsingfors (60,000 inv.) vid Finska viken, säte för generalguvernören, landtdagen och styrelsen öfver Nylands län. Staden är till största delen nyanlagd och mycket välbyggd samt har i sitt grannskap den starka fästningen Sveoborg, som 1808 genom förräderi föll i rys-sarnes händer. Ej långt därifrån ligger Borgå, skalden Runebergs boningsort och säte för biskopen öfver Borgå stift. - Det Egentliga Finland är landets sydvästra del och svenskarnes äldsta besittning därstädes. Åbo, säte för styrelsen öfver Åbo och Björneborgs län samt för ärkebiskopen öfver Åbo stift, var under den svenska tiden Finiands förnämsta stad och bibehåller ännu i ej ringa grad sitt svenska skaplynne. - Utanför kusten utbreda sig de åländska öarna med hufvudön Åland oeh däromkring flere hundra mindre öar, holmar och skär? be-
Källa: Project Runeberg ·
