Sida 710
Afrika.
114
träd märkes det väldiga baobab, som stundom uppnår en ålder af flere tusen år. Kaffe och andra den tropiska världens kulturväxter trifvas förträffligt i de fruktbara nejderna. Framför Afrikas växtvärld utmärker sig dock dess djurvärld för sin rikedom på egendomliga arter. Floderna hysa jättelika, glupska krokodiler, och vid deras stränder vältra sig klumpiga flodhästar. Öknens oumbärliga lastdjur är kamelen, införd från Asien af romarne, och dess fågel är den jättehöga strutsen, som ej kan flyga, men löper fortare än den snabbaste häst. Väldiga elefanter och noshörningar bana sig väg genom de täta skogssnåren; de förra, som skocka sig samman i stora hjordar, kunna i olikhet med de indiska icke tämjas, men jagas för sina betar, hvilkas dyrbara elfenben bildar en viktig handelsvara. Den vilda, skygga gorillan, den mest människolika af alla apor, har först nyligen blifvit känd för de hvita. Mot de fredligare djuren föres ett oaflåtligt utrotningskrig af lejon, pantrar och andra blodtörstiga rofdjur, medan hyenan smyger kring om natten och söker efter döda kroppar. Afrikas mark för äfven metaller och ädla stenar; diamanter påträffas ymnigt i södra delen, och sydväst om öfre Nilen bearbetas järnet sedan urminnes tider, medan bergsalt från öknen utgör en öfver halfva Afrika eftersökt handelsvara.
Afrikas folkmängd är fullständigt omöjlig att med någon visshet uppgifva, men utgör sannolikt mellan 100 och 200 mill. på en yta af 300,000 nnymil. Dess hufvudmassa utgöres af negrer i det egentliga Ekvatorial-Afrika, hvilka med sin mörka, stundom till svart öfvergående hudfärg, sitt ulliga hår, sina tjocka läppar och framskjutna käkar utgöra en af jordens mest egendomligt utpräglade människoraser. En ofta ansenlig fysisk styrka är hos dem parad med en ganska låg andlig utveckling, som låter negern förblifva ett stort barn hela lifvet igenom. Högre stå dock de med dem besläktade ftan^folken, med kaffrerna i södra och sydöstra Afrika samt fulaheller ww&afolken i norr intill öknens gräns, hvilka sannolikt äro uppblandade med mera utvecklade stammar. Undanträngda till ödemarkerna i sydväst äro nu hottentotter och buschmän, ett spensligt, klent släkte med gulaktig hy och tofvigt hår och som bland de sistnämnda sjunkit ned till fullkomlig dvärgväxt. Sparsamt förekommande återstoder af dvärgfolk, spridda här och där i mellersta Afrikas urskogar, bära vittne om att dessa stammar en gång varit urbefolkning i en stor del af Afrika. I norra delen bo högre stammar, som räknas till de hvita folken, nämligen hamiter i Nildalen, Sahara och på nordliga kusten samt semiter, som från Asien utbredt sig öfver hela norra Afrika. Europeiska folk hafva först i nyare tider fattat fast fot vid kusterna. De och folket i Abessinien äro kristna, hvaremot islams läror bekännas af alla andra till den hvita rasen hörande folk och en stor mängd negrer i Sudan, medan bland de öfriga negrerna förekomma mer eller mindre råa former af hedendom.
Källa: Project Runeberg ·
