Sida 753
Australien.
157
sig påvisas, ännu icke vara tal om en världshistoria i egentlig mening, utan endast om de skilda statsoch folkgruppernas framträdande hvar för sig.
Den äldsta folkstam, som sålunda dyker upp ur sagans dunkel, är den turaniska. Redan tre eller fyra tusen år före Kristus hafva folk, mer eller mindre närsläktade med vår tids turkar, finnar m. fl., härskat på slätterna kring Eufrat och Tigris, där väldena Sumer och Akkad bevarat deras namn; och fränder till dem synas i den aflägsna östern lagt första grunden till Kinas mångtusenåriga odling. På bägge ställena har emellertid detta föga kända urtidsfolk dukat under för eller smält samman med landets egentliga inbyggare, men dock ej utan att för framtiden lämna mycket varaktiga spår efter sig.
Måhända samtidigt med dem framträdde den första af de tre stora hufvudstammar, som sedermera nästan uteslutande behärskat den historiska skådebanan. Dessa tre stammar, vanligen kallade medelhafsfolken, äro den hamitiska, den semitiska och den ariska, - samtliga utmärkta genom jämförelsevis ljus hudfärg, rik begåfning och högt utbildade språk, som sannolikt stå i någon aflägsen släktskap med hvarandra. Bland de hamitiska folken har egentligen blott ett enda vunnit sig ett rum i historien, nämligen det egyptiska. Men så är ock detta folk så mycket märkligare, i ty att nästan all odlings begynnelse tidigast låter sig spåras i Egypten. Landets naturliga rikedom har från urminnes tider lockat dugande folkstammar hit från olika håll, och ur deras blandning har det märkvärdiga folk utgått, som tidigt lärde att begagna sig af Nil-flodens årliga, med förvånande regelbundenhet återkommande öfversvämningar för att ersätta bristen på regn och aflocka den feta jordmånen de yppigaste skördar. Men detta lät sig ej göra utan ett nät af dammar och kanaler, anlagdt efter storartad måttstock öfver hela det område, dit Nilens flöden nå, eller så långt upp från mynningen, som floden är segelbar. I sin ordning kunde dessa vattenbyggnader ej komma till stånd utan enig samverkan från en större mängd af folket i förening med ett vaket aktgifvande på den omgifvande naturen. Så fortgick liksom af sig själf folkets uppfostran till allt större insikt på samma gång som den sammanslutning af mindre samhällen till större, hvilken öfver allt på jorden främjas af gemensamhet i intressen.
Redan vid 4,000 år fore Kristus torde denna sammanslutning hunnit så långt, att hela Egypten från Medelhafvet till den nedersta Nilforsen varit samladt till ett enda rike, och man vill veta, att dess förste konung burit namnet Menes. Grenom årtusenden fortgick sedermera en allt starkare uppblomstring. Öfver Röda hafvet stod Egypten i handelsgemenskap med kryddlanden i Sydarabien och kanske ännu längre bort; uppför Nilen stod det än i fredlig, än i fientlig beröring med det inre Afrika, dit dess eröfrande konungar tidtals gjorde härjande krigståg,
Källa: Project Runeberg ·
