Sida 795
Australien.
199
sig till sina dystra straffdomar, var det där som Muhammed i ingifvel-sens högsta ögonblick kände sig upplyft till den sjunde himmelen. Vid omkring femtio års ålder framträdde han öppet med sin nya lära, som var konstrikt hopväfd af kristliga, judiska och fornarabiska trossatser och hvars kärna låg i den strängt fasthållna tron på en enda Gud, som hvars siste och störste profet Muhammed ansåg sig och ännu af sina efterföljare vördas. Men han råkade snart i fiendskap med sina fränder och måste 622 fly till grannstaden. Medina. Från denna händelse börja hans anhängare än i dag sin tideräkning, liksom de kristna ungefär vid denna tid först började räkna sina år från Kristi födelse. I Medina ökades med otrolig hastighet Muhammeds anhängare, och han såg sig snart i stånd a& såsom segerherre intåga i Mekka, som nu jämte Medina blef den nya lärans heliga stad. Före sin död 632 hade han redan med vapenmakt lagt hela Arabien under islam (tron), såsom hans lära kallades.
Hans efterträdare, kalif erna, som i sin person förenade den andliga och världsliga makten, fullföljde omvändelse- och eröfringsverket med yttersta nit och ifver. Profeten hade lyckats ingjuta hela sin hänförelse hos islams bekännare, och liksom fattade af en hvirfvelvind, bortsopade de eller ryckte med sig allt, som kom i deras väg. De gamla folken stodo häpna infor den väldiga kraft, som så plötsligt trädt i dagen, men österlandets förtryckta, af dryga skatter betungade folk och dess under ändlösa kyrkostrider förföljda sekter slöto sig med glädje till den nya tron, hvars kämpar enligt sin profets läror höllo det för en religiös plikt att med svärdet utbreda dess välde och inskärpa tron på koran, dess heliga bok, i hvilken Muhammeds lärosatser blifvit sammanställda. Hoppet, om de fröjder, hvilka i Muhammeds paradis vinkade dem, som fallit i svärdkamp mot de otrogna, eldade dem till en hänförelse, som intet tycktes kunna motstå. Utruattadt af den jättekamp på lif och död, som nyss förut stått mellan byzantiner och perser, sjönk hela österlandet till deras fötter. Muhammeds andre efterträdare, kalifen Örnar, fråntog byzantinerna nästan allt, hvad de återvunnit från perserna, men behandlade mildt de öfvervunna och skonade så vidt görligt minnesmärken af gammal odling, särdeles i Egypten, där Alexandrias lärdomsskatter långt förut blifvit förstörda under strider mellan de kristna. Inom ett par årtionden, efter det den store Khosroes skref lagar för österlandet, dukade hans rike (omkring 640) under för islams väldiga storm; dess siste konung, som fåfängt sökte hjälp hos kineserna, föll som en irrande flykting i ödemarken för en lönmördares hand, och elden på Ormuzds altaren släcktes för att ej mera tändas. Det belägrade Konstantinopel räddades 672 endast genom den hemlighetsfulla, äfven i vattnet brinnande grekiska eldens förödande härjningar bland de belägrande araberna, Och det dröjde ej mer än ett par inansåldrar, innan
Källa: Project Runeberg ·
